Surfitta
Fick känningar i helgen. Kom på det först nu, och jag tror jag vet varför. Situationen liknade den i Sthlm lite grand. Och därför kom reaktionen. Inte särskilt stark, men jag vet ju vad jag ska titta efter nu. Kanske finns ngt mer också, men jag måste fundera lite mer på det. Skynda långsamt. Hur man nu gör det.
Lite grand kan nog bero på anspänningen inför stundande resa. Försöker inte fundera så mycket. Det som sker det sker och... Ja, vad mer finns att säga?
Sista vändan
L hade inte heller några kontanter och sprang runt och vände utochin på alla fickor för att skramla ihop till en bussbiljett. Till slut blev jag skitless och satte mig på cykeln och åkte ut till gamla lägenheten i väntan på besiktningsmannen. När jag suttit där en kvart och ångat i mina dyngsura kläder kom L farande, lika plaskblöt hon. Det blev visst cykel i alla fall.. Efter ännu några minuter dök besiktningsmannen, som var en kvinna, upp. Våra ansträngningar med skurhinkarna belönades med ett G i protokollet och så lämnade vi nycklarna ifrån oss.
Jag slängde upp min sista flyttkartong på packisen och tog mitt tvåochenhalvmeters armeringsjärn under armen och så cyklade vi tillbaka mot stan för sista gången den här sommaren.
Hejdå Porsögården!
Väl hemma i lägenheten kände jag hur comboskapet åt på mig och bloggabstinensen satte in på allvar. Internetuppkopplingen är inte ordnad än och jag har dessutom inget pålitligt don att sitt vid, så jag bestämde mig för att ta nästa buss tillbaka till Hpda igen. Så nu sitter jag på Monte och väntar på att resten av familjen ska jobba färdigt så jag får åka Hem Till Gården.
Det har varit en småjobbig helg och jag är glad att flytten är avklarad. När jag kommer tillbaka till Residenset nästa gång ska jag hugga tag i L så vi får sätta oss ner och göra upp villkoren för comboskapet.
Slutligen:
...vill jag bara passa på att säga
till alla som kom och hjälpte till med både prylar och piano. Utan er hade vi stått där fortfarande och sopat flisor nedanför trappen!
Flyttad
L tillbringade helgen på PDOL men hade lovat komma hem i tid till flytten så vi skulle hinna packa ihop det sista och planera hur allt skulle lastas så det skulle gå snabbt och smidigt. Klockan tre hade hon fortfarande inte dykt upp. Jag satt och hann surna till ordentligt medan jag väntade. Till slut kom hon ändå och vi hann inte göra så mycket innan det var dags att cykla in till stan och hämta lastbilen.
M och L hade i min frånvaro utsett mig till chaufför och även om jag inte fick vara med och säga mitt så tycker jag de fattade ett mycket bra beslut. Jag älskar att köra stora saker!!
M skulle komma och hjälpa till, men glömde telefonen i Piteå och körde tillbaka för att hämta den. Och sen startade naturligtvis inte bilen.. Till slut lyckades han ändå på något sätt övertala den att orka en bit till och dök upp någon gång efter fem. Under tiden bar, kånkade, släpade och lastade jag o L. Det tyngsta fick förstås jag ta eftersom hon fått tillbaka inflammationen i handen efter att ha hållit i kameran under hela PDOL.
Ungefär två och en halv timme senare var lastbilen full och vi åkte hem till mitt nya residens och började lossa. Tack vare oväntad bärhjälp tömdes lastbilen i ett huj och vi körde tillbaka för en andra vända. Där slöt fler ur bärhjälpslaget för mitt piano upp och när vi fått på M:s grejer började vi baxa. Faaan vad det väger! Men baxarna gjorde ett ruskigt bra jobb och vi lyckades få ut pjäsen och upp den på lastbilen utan att någon skadades allvarligt. Eller jo, jag fick en sticka i fingret..
När pianot skulle av anlände A och hennes man T, plus barn, och en extra uppsättning baxararmar som satt på en tränarkompis till T. Jag hann bara fiska upp nycklarna ur väskan så låg pianot på backen. Hej vad det gick! Vi hade en liten förhoppning om att kunna få upp pianot de fyra trappstegen till porten med hjälp av handikapphissen, men den drömmen fick vi släppa. Baxarteamet hade alla möjliga vilda lösningsförslag som mest troligt hade resulterat i både krosskador och en hög kaffeved (jag hann nästan bli lite nervös), men sist och slutligen fick vi ta det den gamla hederliga vägen och: baxa upp pianot. L kom på att hon nog inte hade plats för pianot i sitt rum ändå så det fick hamna i mitt. Och då hade hon ändå lyckats snacka till sig det största rummet!
Här har vi ännu ett irritationsmoment.. Trots att det är jag som fixat lägenhet och står på kontraktet så känns det mer som att jag är inneboende än att hon skulle vara det. Hon har största rummet, och var man än tittar i lägenheten så är det hennes saker man ser. Jag tror jag måste ta tag i det här och styra upp lite. Har ingen lust att vara inneboende hos mig själv. Har hon så mycket prylar att hon inte får plats - ens i det största rummet - så får hon göra sig av med lite! Jag har inte köpt grejerna åt henne och jag tänker definitivt inte lida för att hon är prylgalen! (Pepp!) Låter jag irriterad?
Igår var det dags att städa ur lägenheten. Eftersom L säger sig vara väldigt klökmagad tog hon köket och vardagsrummet och jag fick ta hand om badrummet och mitt rum. Jag skulle gärna beskriva allt jag hittade i golvbrunnen och vattenlåset till handfatet, men det är inte jag som äger tangentbordet som i så fall kommer att bli marinerad i min frukost så jag låter bli. Jag måste säga att städandet gick med en jävla fart. Efter en stund i badrummet kom jag igång på allvar. Först impregnerade jag hela rummet med rengöringsmedel. Kemikalierna låg som en tjock smog i luften och jag kan bara fantisera om vad den gjorde med mina lungor. Jag är garanterat bacillfri, både på in- och utsidan nu i alla fall. Hostandes gick jag sedan lös med borste, svamp och trasa. Slutligen sprutade jag vatten över alla marker och kvar blev ett skinande rent badrum. Klockan var nog inte ens nio när vi begav oss hemåt. Det måste sett rätt roligt ut.
Jag var fast stationerad ute vid lastbilen den sista vändan och svingade flyttkartonger så jag hade inte så stor koll på vad som hände inomhus och av någon anledning var det ingen som brytt sig om att bära ut min extramadrass till lastbilen. De sa att stället var tömt innan vi åkte sista gången och jag var ju dum som inte gick in och kollade..
Hur som helst så rullade jag ihop madrassen och pressade ner mellan benen på en uppochnedvänd pall. Den här kebabrullen klämde jag sedan fast på pakethållaren. Och så vinglade vi hemåt. Mitt armeringsjärn (gardinstång), en golvskrapa och den sista flyttkartongen med småprylar fick jag lämna kvar till nästa dag.
På vägen stannade vi till på OK och köpte ett sexpack folkisar och varsin liter nyponsoppa. Jag drack upp nyponsoppan i ett nafs och sen sippade jag på en öl fram till förbi läggdags.
Ja, vi tog oss alltså igenom flytten även om vissa komplikationer tillstötte. Missbedömningarna hade jag räknat med, så jag tröstar mig med nöjet att kunna säga "vad var det jag sa!" och se äckligt besserwissrig ut.
Fan vad...
Idag går lasset!
L, var är du? Vi måste börja styra upp lastningen!!
Förakt
Jag har tröttnat på det här spelet, men fortsätter kräkas ut mina repliker, mata den skrikande publiken med obsceniteter. Och de låter sig bländas av väl inövade gester. Jag känner förakt för deras glupskhet, för att de låter sig duperas. Och ändå. Ridån går aldrig ner.
Det var så det kändes.
Sömnlöshet
Är det höjden av fräckhet eller, att lägga sig i värdparets dubbelsäng och somna? Det gjorde jag i alla fall. Somnade där mellan A och T och vaknade först långt senare och kom på att jag kanske borde lämna dem ifred, ge dem lite privacy, och gå upp till min egen säng. Vinglade uppför trappan, lite orolig för att jag inte skulle kunna hålla mig vaken ända fram. Föll framstupa ned i sängen och då.. Bilden som sprängde sig in i mitt huvud höll mig vaken till småtimmarna.
Förstår mig inte riktigt på mig själv.
Väntade länge på att det skulle sluta regna. Men regnet var ihärdigt, envisare än jag, och jag fick sätta mig på cykeln och trampa genom stan, hemåt genom regnet. Flyttkartongerna jag släpade med mig hit på bussen ligger fortfarande platta och opackade. Energinivån ligger på minus.
Ni vill äga mitt skratt
Men var är ni när jag gråter?
Att välja eller bli vald? Övertag, underläge, självständighet?
För perfekt?
" ... mitt liv känns för tillfället lite för perfekt. Känner du nångång så att du väntar på att allt bra ska skita sig? Det kan ju inte vara sunt."
Jo, jag vet. I've been there. Men det sket sig. Med det menar jag inte att det nödvändigtvis måste göra det. Skita sig alltså. Jag tror fortfarande på lyckan, kärleken och livet. Barnsligt? Kanske inte har tillräckligt med livserfarenhet (eller vuxenpoäng!). Inte blivit tillräckligt bränd. Eller så är jag helt enkelt lite dum! Men hellre dum och lycklig.
Om det är sunt? Inte vet jag. Det är väl bara en normal tanke hos någon som känner att han har något att förlora?
En tjänst
Började berätta om vad jag gjort idag, men det var så jävla tråkigt att skriva om att jag inte orkade slutföra. Och är det så tråkigt att skriva det så måste det vara ännu värre att läsa om det! Alltså har jag gjort oss alla en tjänst genom att ta bort det. Varsågod!
Alkisen som räddade mig från Gubbfan cyklade just förbi. Han vinglade fram på ett väldigt vanskligt vis med ett fiskespö i ena handen och en vit plastpåse hängande på styret. Den vita påsen innehöll mest troligt lådan med fiskedragen. Och möjligtvis något alkoholhaltigt.
Tänkte på hur glad han var för att han får bo i Karungi, där man kan höra fåglarna..
Imorgon åker jag mot Luleå för att påbörja flytten. Önska mig lycka till! Kom gärna och hjälp till. Jag äger ett piano...
("Jaha, och hur kul var det här att läsa då?"
"Skiter väl jag i! Var roligare att skriva iaf!")
Nu
Lite tragiskt att större delen av ens liv hamnar på minnets bakgård. Som om de inte funnits. Spelar inte tankarna man tänker den dagen heller någon roll då? (Tur jag skriver..!)
Fast å andra sidan. Är det kanske bra man glömmer. Att underhålla minnen blir lätt på bekostnad av nuet, av framtiden. Men vad ska man med allt förflutet till då, om man bara glömmer det?
Vrider på det ett kvarts varv till och tänker: Jamen "förflutet" vad är det då!? Det är en massa Nu som redan varit. "Förflutet" är bara ett begrepp. "Framtiden" med. Och Nu är det enda som är viktigt. Det förflutna var viktigt. Då.
Ögonblicket är borta och upplevelsen glömd, men det skapar en erfarenhet. Är det det som är livserfarenhet? Ett pärlband av bortglömda dagar. Mitt förflutna förändrar mig, skapar mig. Alla dagar som var, men glömdes, har lagrats som sediment på botten av mitt medvetande. Det pressas samman och koncentreras och i sin nya form är det en del av jaget, identiteten.
Det enda som finns är Nu!
Nu som varit,
Nu som är och
Nu som skall komma.
(Om det är sånt här jag tänker de dagar jag inte minns är det kanske lika bra att jag glömmer. Heh..!!)
Tre! (?) - (köper mig loss igen)
3 bra egenskaper (fast jag har faktiskt fyra, kolla själv!)
- snällåklok
- kan lite om mycket
- ruskigt bra humor! (enligt mig..)
- perfektionist!
3 dåliga egenskaper (fyra här med. Hade det varit bättre att bara skriva tre?)
- blyg
- svårt att säga ifrån
- dålig på att hålla kontakten
- ...perfektionist...
3 kära ägodelar (jag kompenserar för att jag skrev så många på förra och skriver bara två här)
- sängen och köksbordet
- joggingskorna
(datorn jag kommer att köpa - så blev det tre, nästan fyra i alla fall!!)
3 oemotståndliga
- jag!
- spotta från höga höjder
- macka med honung och mesost..
3 speciella händelser
- ema föddes
- (hemligt!)
- upptäckten av det Stora i det lilla
3 drömresmål
- ut (Sveriges alla hörn m cykel och lastbil!)
- iväg (Island)
- bort (Kanada...?)
3 favoritartister
- Jaha,
- då var vi där...
- Igen!!
3 måsten i vinter
- mys och gos!!
- värmeljus
- långkallingar
Fångar du?
Det är då jag sakta börjar dala.
Fritt fall i slow motion
Jag orkar bara se hur allt sakta flyter förbi.
Det är du som brukar stoppa det raset.
Kom och stoppa mig!
Finns du där nere och fångar mig då?
Bikt
Jaha.. självklart. Får veta att Gubbfan haft en förjävlig uppväxt med sadistiska föräldrar, skitmycke stryk och allsköns andra jävligheter. Hur ska man nu kunna avspisa honom med gott samvete och dessutom skriva lustigheter om hur patetisk och äcklig han är?? Ett - noll till dej, Gubbfan.
Should've seen that one coming!
MEN...
...eftersom det bor en liten tantjävel i mig vet jag inte om den här dängan med moralsleven kommer att kunna hejda mig. Därför:
Gott folk:
När ni läser de småsinta elakheter och fula jävligheter jag skriver, döm inte lika hårt som jag gör. Hav överseende och ta allt med en näve salt och ett par kilo humor. Jag rår inte över mina fingrar, eller tankar längre.
Gud:
Förlåt mig mina synder. Jag har hört om den där "den som är fri från synd skall kasta första stenen..." (Förlåt mig T, det var inte meningen att vara tantsjuk och äcklig! Tur att du är en bättre människa med större välvilja än jag är!). Jag hoppas inte pärleporten dammar igen framför näsan på mig när den dagen kommer. Jag planerar leva ett långt liv och förhoppningsvis ska jag hinna utföra några goda gärningar som väger upp de egoistiska och elaka handlingar och tankar jag mot min odödliga själs vilja begår och tänker.
Amen å halleluja..?
PS: som på beställning råkar jag klicka på en reklamlänk...
(www.gudälskardig.com)
...och får veta att:
"Syndens lön är döden." (skilsmässa från Gud) Romarbrevet 6:23
Dags att börja be om syndernas förlåtelse på allvar nu eller..? =)
Gubbfan - still stalking strong
Halv nio på morgonen kommer Morsan och Siss till Hpda med stockholmsbussen. Jag går för att möta dem ihop med det enda barnet som kommit so far. Vi promenerar på trottoaren längs Norra Esplanaden och jag kan redan se två silhuetter som kommer släpandes på ett berg med packning.
"Yes, där är de!" tänker jag och vinkar.
Då, från ingenstans, glider en svart Volvo 740 upp bakifrån. Jag ser omedelbart vem som sitter bakom ratten och försöker göra mig osynlig (blundar hårt, och tänker "syns inte, finns inte, syns-inte-finns-inte!!"). Först saktar bilen in i höjd med mig vilket får mitt hjärta att slungas upp i halsgropen. Men så får han upp farten igen och hjärtat dimper ned bakom revbenen igen i tron att jag kommit undan. Jag inser snart mitt misstag och förstår att han har utformat en ny, ondskefull plan. Gubbfan styr rakt mot Morsan och Siss, stannar i höjd med dem och säger med ett smörigt tangogrin:
"Ni vilja sussen, va? Var ni åka, jag söra!" (Neeejh! Han ger sig på min familj!!) Morsan och Siss har ju inte en aning om vad det är som egentligen pågår.
"Nojomenvisståtacksåmycke!!" ler de i två stora colgatesmajl.
Gubbfan vältrar sig ur bilen och rycker upp bagageluckan för att langa in packningen. Jag har stannat ungefär tio meter ifrån dem och får bara till ett blekt leende när han vinkar. Morsan och Siss vill hälsa på mig, men när jag försöker gå närmare vägrar barnet jag håller i handen att ta ett steg till. Barn vet!
Lyckligtvis nöjer sig Morsan och Siss med att få väskorna levererade till dörren och väljer att promenera tillbaka till jobbet ihop med mig. Jag drar en snabb resumé om vad som utspelat sig under tiden de varit borta. Jag får förfärade blickar och utrop. De förstår mig precis.
"Va, kom han och plingade på dörren?!!"
"Vilken fräckhet!!"
"Jag kan bara inte trooo det!"
Så Gubbfan: Den enkla gick inte!
Vuxenpoäng
http://www.vuxenpoang.com/
Resultat
Vuxenpoäng: 13.7
Min ålder borde enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse vara 25,1 år. Enligt vakten på stället jag var på förra lördan var det tveksamt ifall jag ens var 18. Fick legga in. (!) (KAN ha berott på synfel också. Man vet ju aldrig vad det är för närsynta gorillor de ställer vid dörren på såna ställen...)
Enligt mig så måste jag vara GANSKA vuxen ändå eftersom jag numera tycker det är kul att få vifta m legget när jag köper snus eller ska på krogen - fast jag är 27.
Sov gott, nu ska jag lägga mig o sova.
Imorgon kommer mensvärken vara borta.
He is stalking me!!
Nu ska jag berätta vad man riskerar utsättas för som ung Fröken.
Ett av barnen på dagis har en pappa som jag i fortsättningen kommer att referera till som Gubbfan.
Gubbfan är en stor, svettig finne på 45+ med en mage så stor att jag inte skulle nå runt honom med båda armarna hur mycket jag än försökte. För ett par veckor sedan när Gubbfan hämtade sin dotter försökte han få mig att kidnappa alla de barn som ännu inte hämtats av sina föräldrar för att kunna följa m honom på tivoli i Torne. Då skrattade jag bara och sa att det gick ju inte!
I fredags var det dags igen. Han parkerade på en bänk i barnens omklädningsrum och började bearbeta mig. Först försökte han få med mig till finska Kukkola på karaoke. Jag slingrade mig skickligt och sa att jag redan hade planer för kvällen. Tjänstvilligt erbjöd han mig då att i stället få komma hem till honom. En annan dag. Söndag kanske? Jag fortsatte slingra mig och talade om vilken Fruktansvärt Upptagen Människa jag var. Att jag verkligen inte hade tid. Skulle ju jobba natt och då behövde jag ju sova sen, och gräset Måste faktiskt klippas i helgen och pappa ville nog säkert ha besök och...
"Joppa natten? Va tu joppa natten? Tu komma joppa mig natten?"
Jag skrattade nervöst och sa att jag jobbade som telefonist på Taxi Haparanda och undrade vad han hade tänkt att jag skulle jobba med hos honom egentligen. Ägde han kanske också ett taxibolag?
"Ha ha ha!" Skrattade han så att magen gungade. "Nä, tu kunna joppa antra saker va!" Och blinkade med ena ögat.
Med panik i rösten talade jag då om för honom att jag minsann hade pojkvän, fast han var i Sthlm. Då garvade Gubbfan ondskeullt och sa med sin grova finska brytning att en pojkvän så långt borta spelade väl ingen större roll! Fast det tyckte ju jag förstås. Han glodde på mig en stund och så sa han flinande att vi kunde ju umgås lite ändå.
"Du komma till mig, para såtär vänner, inte såtär säärlek, vettu? Ja?" Jag hade inte den minsta lust att para mig med honom, vare sig jag fick hans vänskap eller kärlek! Hade hunnit fundera på att ringa polisen flera gånger om när han till slut reste sig upp och gick. Så fort han var utanför dörren kastade jag mig på telefonen. Med bankande hjärta och darrande händer ringde jag T och sa att jag bara var tvungen att höra hans röst en stund för att lugna ner mig.
Omklädningsrummet stank av hans after shave i timmar efteråt.
Idag kom nästa grej. Jag låg fortfarande på soffan och övervägde ifall jag sovit färdigt eller inte när det plingade på dörren. Trodde det var pappa så jag gick och öppnade som jag var i bara trosor och t-shirt (utan bh under!). Och tror du faan inte att det var Gubbfan som stod där ute och flinade i shorts, skinnväst, stora solbrillor och med svetten lackande i pannan. Sin dotter hade han med sig också, så att jag inte skulle kunna härja. Jag ställde mig i dörröppningen så att de inte skulle kunna komma in och tänkte att vill han in så får han fan Lyfta undan mig!
Gubbfan glodde på mina bara ben och det som gungade innanför t-shirten och började dreglande dra någon vals om att de varit på väg ner till stranden här nedanför för att bada och så hade hans dotter känt igen morsans bil på gården. Kyss mig i arslet! Jag tror inte ett ögonblick på att ni åkt 2,5 mil hit ut bara för att låta lillflickan ta sig ett dopp ihop med mig!
"Min totter vilja tu komma pata met henne"
"Vet du, jag tror inte det finns någon alls här som vill bada. Du är gubbsjuk och vill kolla in mina tuttar när jag leker med din dotter i bikini, det är vad jag tror!" Sa jag inte.
Diskussionen hade säkert kunnat bli lång, men jag räddades av att en av byalkisarna kom cyklande och tvärstannade när han fick syn på oss. Han släppte cykeln som välte ned i diket och kom ragelstudsande för att berätta att han hittat sin låda med fiskedrag nere på stranden. Den hade legat där flera dygn under tiden han vänt upp och ner på hela lägenheten efter den! Och titta! Inte ett enda drag fattades! Karungi var bra. I Stockholm hade de snott allt på en gång. De hade varit schysta på socialen och fixat en lägenhet åt honom. Låtit honom välja mellan Seskarö och Karungi när han bott i husvagn inne i Haparanda. Seskis var så stökigt. Och i Stockholm, där fanns det knark också. Här kunde man höra fåglarna. Det tyckte han om. Och imorgon skulle hans kusin komma och hälsa på!
Gubbfan insåg att det inte skulle bli mer flörtande idag och började säga hejdå. Lättad sa jag hejdå till allihopa och gick in. Och låste dörren.
Grillfest med Kompisarna Från Förr
När jag skulle hämta henne kröp hon runt på köksgolvet och torkade upp utspilld juice.
"Ska bara blöta håret och dra på ett par jeans så åker vi" sa hon.
Väntade.
Men så skulle påsarna med det marinerade vändas lite också. Och ölen var ju inte kall! In i frysen med dem.
"Jag är klar. Du måste bara klippa min lugg!"
"M, har du någon vass sax?"
M letade.
L letade.
Jag väntade.
Ingen vass sax. Men en slö!
Jag klippte, fint!
"Ska du ut ändå?" undrade jag.
"Ingen utgång" lovade L, men sminkade sig noga och lade varje hårstrå på plats.
Och drog på sig snyggjeansen.
"Men ingen utgång idag" sa L igen.
Jag väntade.
"Är du klar?"
"Jo. Jag ska bara packa väskorna."
Väntade.
Länge.
"NU, äker vi!"
In med allt i bilen och så iväg.
"Nej förresten, Ica först! Glömde visst köpa potatissallad!"
"Och så måste vi hämta S och AM!"
Vi kuskade runt stan och hämtade potatissallad och glada töser med marinerade grillspett.
Och så äntligen iväg. Nikkala. Där före affären, det röda huset med vitt staket! Oj så stort! Och ännu större inuti.
Det tog en evig tid innan vi kom iväg, men grillfesten ute i Nikkala med Kompisarna Från Förr överträffade alla mina förväntningar. Så jag fick rätt. Jag hade ångrat mig om jag låtit bli.
Vid midnatt körde jag en överfull last med glada töser in till stan . Nu skulle de minsann ut!
Bilen tömdes och jag åkte hemåt. Från förfesten direkt till efterfesten.
JV somnade på köksgolvet men jag och I satt länge och pratade. Vände och vred på universum, livet och dess mening tills klockan gick om sig själv och ögonen i kors. Till slut fick vi ändå ge upp och promenerade hemåt. Solen stod redan högt när jag hämtade täcket och lade mig på soffan och somnade till TV-shop.
Sluta ring!!
Ihålig
Därför fuskade jag och drog till m en lista-om-mig-och-ingenting. Förlåt.
...konstigt..
Trots att jag är alldeles tom(?) känns det som att något trycker på och vill ut. Finns det något där inne som jag inte vill kännas vid? Något som skulle behöva komma ut i dagens ljus, dammas av, synas, åtgärdas? Nu saknar jag den där någon igen. Någon som jag kan ge alla tankar till och få en ärlighet tillbaka av.
Eller är jag bara skitnödig?
Misstänker missbruk
Vad har du alltid hemma?
I skafferiet?
Där jag bott det senaste året fanns inget skafferi, men det skåp som kommer närmast att få kalla sig skafferi innehöll nästan alltid:
- Konserver (champinjoner, vita bönor, linser, makrill-i-tomatsås mm..)
- Gammal O'boy (dricker inte ens O'boy! ...kanske därför den alltid står där då?)
- Ströbröd
- Mjöl
- Socker
- RUSSIN!!! (det är det enda i den här listan som ständigt måste fyllas på)
- Pasta
- Quinoa (röd och vit)
I kylen?
- Oliv- eller rapsolja
- Kinesisk soyasås (Kikkoman)
- Morötter
- Vitlök
- Balsamvinäger
- Mjölk, mjölk, mjölk och mjölk (till skillnad från mig så är min combo svårt beroende av mjölk.)
I frysen?
- Broccoli, Haricots Verts, Spenat (o andra frysta grönsaker)
- Kyckling
- Fisk
- Lunchlådor m okänt innehåll o bästföredatum..
- Blåbär
- MASSOR med älgkött, renkött och havtornsbär (oj, nu kom vi in på combons lådor...)
I kryddhyllan?
- Salt
- Peppar (svart, vit och kulört)
- Herbamare
- Curry
- Oregano
- Basilika
- Timjan
- Mejram
- Paprika
- Combon: muskotnöt och spiskummin.
I fruktskålen?
- Bananer
(Ni som känner mig vet vad som egentligen ligger i fruktskålen.)
// Bananfascisten
Börjar bli en vana
Någon gång efter att jag vaknat.
Ekorrhjulet har mig, så schemat styr tiden.
Vad jobbar du som?
Just nu: Jag kallas "Fröken" och hittar snorpapper i fickorna och sand i öronen. Gissa tre gånger!
På vilket sätt betalar du dina räkningar? Ex.: Giro (med brev), kontant, internet o.s.v.
Internet.
Av vilket märke (tillverkare) är din dator?
Min och min... Det står "Network" på den här (???)
Om du dricker kaffe - ska det vara svart eller vill du ha i mjölk/socker?
Med mjölk utan socker
Vilket är ditt favoritplagg som du oftast tar på dig?
Jeans, favvokoftan
Källsorterar du sopor?
Ja
Finns det någon speciell sång som berör dig extra mycket? Vilken och varför?
Då var det det här med låttitlar! Jag är låttitelsanalfabet!!! Men mycket berör.
Finns det någon färg som ger dig rysningar och som du undviker?
Hm.. Det skulle vara en smutsig orange nyans. Fast rysningar vet jag ju inte. Det beror på vad som står intill.
Har du en dvd-spelare? (Dvd i datorn räknas inte)
Nej
Har du planer på någon utlandssemester i år?
Njaää.. Det beror på hur mitt Stockholmsbesök går.
När var du senast sjukskriven?
Förra sommaren när jag fick mitt nya korsband.
Vilken sorts mjölk köper du?
Köper sällan mjölk. Mellanmjölk är bäst i kaffet.
Kan du laga en punktering på cykeln?
Ja.
Brukar du blanda sängkläderna eller följer du de set som de ibland paketerats i?
Följer set, blandar ej.
Sparar du i aktier eller fonder?
Alltså, nu skäms jag lite, men jag har faktiskt kvar lite (mkt lite) pengar i fonder som mamma o pappa grejade åt mig när jag var liten. Sånt strider egentligen mot mina principer och värderingar.
Köper du din lunch på något uteställe eller tillagar du själv din lunch?
Lunchlåda, lunchlåda, lunchlåda! Man är ju student fö faaan!
Kommer du ihåg alla dina klasskamraters namn från grundskolan?
Jepp! Deras födelsedatum med!
Vilket årtionde hade det häftigaste modet och musiken enligt din mening?
?? Vet jag väl inte heller! Vet ju knappt vilket årtionde jag lever i nu!
Kan du hjärt- och lungräddning samt släcka en brand?
Tog ett cert i det en gång i tiden.. Skulle nog fixa det om jag var tvungen.
Vilken är den hemskaste present du fått?
Eeh?? Tror inte jag fått någon hemsk present.. Eller jo!! En jul när jag var fem eller så så hade jag önskat mig rullskridskor och hade kollat in ett paket m mitt namn som jag bergsäkert visste innehöll vad jag önskade mig. Och så var det en DOCKA i den!! Fy faan vilken besvikelse!
Hur skämmer du bort dig själv?
Jaa.. Tänker egotrippade snälltankar om mig själv.
Har du någon egenhet som till och med irriterar dig själv?
Jo: Jag blir lätt stirrig, nervös och osammanhängande bland nya människor.
Vad har du för ringsignal/låt på din mobiltelefon?
Vet int (har jag någonsin kunnat en enda låttitel??)
Vilken egenskap har din tandkräm? Ex.: bleker, mot tandsten, mot ilningar, mot karies, mintsmak, neutral o.s.v.
Whitening, smakar gott, ger inget tjockt, äckligt skum.
Är du ordningsam?
Det skulle jag nog vilja påstå.
Litar du på vårt rättssystem?
Spontant säger jag: JAA!
Fast egentligen menar jag: Nej. Tyvärr.
Hur ofta tittar du på Rapport och Aktuellt?
Visas det på tv?? En sån äger inte jag.
Vänstersväng
På väg hem från jobbet igår råkade jag ut för en sån där typisk överhettning. Det händer när mer än fem tankar försöker ta sig igenom min hjärna samtidigt och systemet överbelastas. Den här gången hände det just när jag körde förbi Älvagård i (lagliga!) 90 knyck. Jag förvånade till och med mig själv genom att tvärbromsa och göra en halsbrytande vänstersväng. Jag undrar hur förvånade de blev i bilen bakom. För att inte tala om dem i den mötande bilen! Deras förvåning kan ha låtit ungefär såhär: "Saaaatana VITTU!!! Va i hällvette hålle du PÅ me särringjävel!!!?"
Sladdade in på gården samtidigt som jag ringde J2. (Den där förödande femte tanken måste varit "Hälsa på!!") Ett praktexempel på hur en impulsiv förare beter sig i trafiken..
Mitt halsbrytande skolboksexempel på trafikfarligt beteende visade sig vara helt i onödan. Älvagårdsfamiljen samt Micke satt nämligen och fikade inne i stan. Så jag vände och körde tillbaka.
Här hade jag kunnat berätta om vad vi gjorde den eftermiddan och kvällen...
(titta när lill-L badar i älven, käftas m Micke, alla tillbaka till Älvagård, fler besökare, käftas lite mer, sjunga tvåtusen barnsånger, grilla på baksidan, se tragikomisk film, bubbla)
...men det ids jag inte!
Det slutade i alla fall med att jag sov över på Älvagård. Jag och två till knoppade på den gigantiska "hörnsoffan" i vardagsrummet. På morgonkvisten drog även J2 och S in sina madrasser i vardagsrummet. De har en myggläcka nånstans och hade invaderats av en armé blodtörstiga norrlandsvampyrer. De starkaste misstankarna riktas mot kakelugnen, men ingen vet säkert.
Bored
Det kryper i kroppen och jag vill ut, ut ut!
Och där ute ropar de
Ema kom ut, gör oss sällskap en stund!
Vi är törstiga och vi längtar efter dig
Vi vill suga, dricka
Ditt blod!
Bloooood!!
MYGGJÄVLAR!!
Ingen minns en fegis!
Har skjutit på det och skjutit på det eftersom jag vet hur jobbigt det är innan man kommer igång. Men så idag kom jag iväg. Och man är ju inte bang heller (ingen minns en fegis)! Tog stora rundan på en gång, i ett svep!
...men jag måste erkänna att det gick på ren vilja o envishet den sista biten. Slutspurten uppför backen till holmen var nära att ta knäck på mig. Flåsade som en bälg, mellisen var halvvägs upp och pumpen höll på att sprängas. Men "SAAAtaniHELvete!!" så fixade jag den med!
Knackelibang på dörren och just som jag ska öppna vrider någon om en nyckel från utsidan. Franckis döttrar är hemma på besök m familjer o så pajjade tvättmaskinen. Så lägligt! Så de ringde morsan (som inte är hemma) o undrade ifall de inte kunde få komma hit och köra en maskin.
"Nåjomenvisst o självklart!"
Så de tog tvättkorgen mellan sig och promenerade upp på holmen. Tog nyckeln m sig ifall jag inte skulle vara hemma. Eftersom det var låst och det tog mig mer än fem sekunder att öppna så tryckte de in nyckeln. Jag vet inte vem som blev mest förvånad.
Så nu snurrar tvättmaskinen där ute. 
Har slutat svettas nu så jag ska kanske hoppa in i duschen och skölja saltkroppen i blötvattnet.
Herr Ågren på visit
Rätt tung dag. Men jag orkar inte tänka mer på sånt just nu, så jag ska berätta något annat istället.
För några veckor sedan kom en man hem till mamma och ville ha med henne i ett uppror mot Mikael Styrman och Ekfors groteskt höga elnätspriser. De skulle låta bli att betala räkningarna tyckte han. Hon ställde sig tveksam till den metoden men sa sig vara villig att komma på ett möte för att diskutera vidare åtgärder.
Idag plingade han på dörren igen. Den här gången var det i ett annat ärende.
Han berättade vem han var och att han varit här tidigare i ärendet jag just beskrev.
"Är din mamma hemma?" undrade han.
"Nej, hon åkte iväg till stockholm igår" svarade jag.
"Blir hon borta länge?" kom nästa fråga
"Till måndag nästa vecka är hon hemma igen"
"Ni har en ny garageport ser jag?" sa han (väldans så intresserad man var då!).
"Ja, jo.. Det har vi." svarade jag.
"Vad ska ni göra med de gamla portarna?" undrade han
"Vet inte"
"Tror du din mamma skulle vilja sälja dem?"
"Vet inte"
"Kan du fråga henne?"
Jag såg frågande på honom
"Ja.. Jo, jag skulle kunna ringa och se om jag får tag på henne antar jag"
"Bra, gör det" tyckte han
Så jag ringde och undrade om hon ville sälja dem o hur mkt hon ville ha för dem. Det visste hon inte. Ska jag bara ta vad han erbjuder då? undrade jag. Det tyckte hon.
Jag sålde mammas garageportar för en hundring styck.
Gomorron yxskaft!
Garageportsmontören skulle komma till halv nio och jag hade lovat att lämna dörren olåst åt honom när jag åkte till jobbet. Strax efter sju på morgonen (jag ligger fortfarande naken i sängen) plingar det på dörren. Virar en handduk runt kroppen och svajar sömndrucket ned för trappan. Jag hälsar gomorron yxskaft och går för att låsa upp garageporten åt honom. Sen får jag en jävla fart för jag Måste verkligen hinna tvätta håret innan jag åker till jobbet! Rationaliserar min yoghurttallrik till en banan (den var till dig Fia!) och kastar mig i bilen. Överskrider alla hastighetsbegränsningar och lyckas komma till jobbet i tid.
Jag tar vilan med barnen efter lunch och sover själv i 1,5 timme. Ibland bara älskar jag jobbet!
Mot slutet av dan upptäcker jag att jag nästan har slut på snus. Illa. Går över till snusgrossen och köper en stock. Grov White. Och billigt! Sen kommer jag på att jag ska köpa några öl med mig hem ifall det nu är något sånt JV planerat inför fredagens "ska vi hitta på ngt" - vilket jag egentligen kan anta. De leker för det mesta den leken, och leker de ngt annat så innehåller det också alkohol, så jag garderar mig.. "Finsk mellanöl blir bra" tänker jag och styr mot tullen. Så ser jag ett gäng gubbar i neongula västar vid den finska tullstationen och kommer på att jag har en hel stock snus liggande bredvid mig i bilen.
"Får man ta med sig snus över gränsen???" och "Jag har inte rååååd med några böter!!!" hinner jag tänka samtidigt som högerfoten slänger sig efter bromsen och blicken desperat irrar efter en flyktväg.
"Ser misstänkt ut att bromsa" är nästa tanke och jag låter högerfoten gå över till gaspedalen igen och anlägger en oskyldig min. Verkar som att den fungerar för de stannar mig inte. De tittar knappt på mig ens en gång! (YES! Andas ut, lugna pumpen.)
Köper mig ett sexpack Karhu från Kalles och lurar tullen på Beslaget genom att ta den lilla gränsövergången vid golfbanan.
Roligt att få sig en pratstund m dig Fia, det händer alldeles för sällan! Du borde vara i byn oftare, och jag borde komma ner oftare. Hoppas förföljelsen upphör snart. Man kan ju inte ha otur för evigt!
Sjukt vacker himmel när jag promenerar hemåt strax före midnatt. Den är av det slaget som man inte vill se ensam, som man vill dela med någon.
Smygare!
Som inte säger något.
Smygare.
Sämre kan man faktiskt ha det!
Regnet, det häller ner!Till kl 15 härdade vi ut inomhus, sedan trotsade vi hällregnet o gick ut. Packade in ungarna i galonisar och gummistövlar. Själv stod jag o hukade mig under lekstugans tak för att inte bli blöt, tills Ma langade ut ett Förstahjälpenkit För Regniga Dagar till mig genom fönstret.
Sen stod jag där och höll vätan stången med ett vitt paraply med en stor montessorilogga på och ett par röda gummistövlar med nedvikta skaft. Inte ens åskvädret som drog in över oss kunde skrämma in oss igen! Ungarna rullade runt i vatten-(läs: gyttje-)pölarna, alldeles överlyckliga.
Sämre kan man faktiskt ha det!
Körde mamma till stockholmsbussen efter jobbet och nu är jag alltså Ensam Hemma i 10 dagar framöver. Gud så stort och tyst det är, huset. Har oroat mig för det här. Var orolig för hur jag skulle klara Monstret i 10 dagar i det stora tysta huset, alldeles själv och det var med stor tveksamhet och försiktighet jag klev in genom dörren när jag kom hem. Smakade på stämningen och känslan. Men det är rätt ok ändå, med ensamheten.
Sämre kan man faktiskt ha det!
Och regnet, det häller ner.
Meningen
Mitt liv då!!?
Men vid närmare eftertanke är det inte så illa ändå. Det har ju fortfarande en Mening, även om det inte är min och jag får bära mer sorg och någon annan får lyckan. Bara den totala lyckan i världen i slutändan är större än sorgen. Det är egentligen allt jag begär. Faktiskt häftigare tanke (och kanske ännu mer egotrippad!) att Jag minsann bidragit till att öka Världens totala lycka! Bit i den du!
En till - för din skull Fia!
1. Vem är du? Universums nav
2. Attityd: Nyfiken
3. Ålder: 27
4. E-post: --
5. Stjärntecken: Vattuman
6. Jag kommer från: Ååå du vackra tåååårnedaaaal du laaand höögt upp i noooooord!
7. Jag bor: Lule
8. Mentalitet: Döm inte!
9. Civilstatus: Sambo med min barndomsvän. (Tragiskt, I know...)
10. Hemsida: Nej.
11. Mac eller PC? PC!
12. 1024*768 eller 800*600? ?? Beror väl lite på?
13. Internet Explorer eller Netscape? Explorer.
14. Din bästa egenskap: Snäll
15. Din sämsta egenskap: Snäll
16. Husdjur: Dammråttor
17. Familj: Mamma, Pappa, Siss, Brorsan 1, Brorsan 2, Mormor i himlen, J2, L, och resten.
18. Kroppsdel du har mest nytta av: Händer och ögon.
19. Kroppsdel du tycker bäst om: Händer och ögon.
20. Jag sover: Bra. En av mina bästa egenskaper förresten! Borde läggas in på mitt CV. "Sover ruskigt bra!"
21. Djur jag är lik: Amöba?
22. Tror du på något? Spöken och kärleken.
23. Frisyr: Långt och oborstat...
24. Hårfärg: Solblekt ljusbrun
25. Ögonfärg: Blå
26. Längd: Hundrasextisex. Komma fem!!
27. Vikt: 65
28. Skostorlek: 38
29. Gillar: En hel massa saker. Särskilt pepparrot.
30. Ogillar: Bush? *flina* Och när det inte blir som jag vill.
31. Favoritmat: Emamat (kokt potatis och kokta grönsaker ihopmosat med keso och örtsalt!) och plättar med sirap.
32. Favoritglass: Mjukglass och mjuk glass.
33. Favoritdessert: Vet inte. Fruktsallad tror jag. Eller kladdkaka.
34. Favoritpizza: Vilken som helst, bara det är med banan på.
35. Favoritdryck: Vatten och kaffe.
36. Gillar du godis? Ja!
37. Isåfall vilken sort? Tuggiga
38. Min favoritdrink: Öl!
39. Min favoritfilm: Vet inte
40. Min favoritdag: Fredag eftermiddag
41. Min favoritklädesplagg: Svart mjuuk kofta
42. Min favoritbok: Vet inte
43. Min favoritmusik: Vet inte
44. Min favoritlukt: Kill-gottalukt när det är sådär så att man får sniffa efter det för att känna det. Och skog.
45. Min favoritblomma: Orkidé och såna som int dör.
46. Öl eller vin? Öl!
47. Liknar du en kändis? Liknar ngn kändis mig?
48. Senast köpta skiva: Minns inte.
49. Senast film på bio: Minns inte det heller.
50. Bästa låten i världen: Vet inte.
51. Senast lästa bok: Det var en av Paulo Coelho om jag inte minns fel.
52. Favoritförfattare: Är kanske just han. Finns så många bra!
53. Skriver du dagbok? När det behövs, så.
54. Bästa årstiden: Vår. Innan mygg o djävulskap kommit
55. Älsklingsfärg: Grönt.
56. Skulle aldrig ta på dig: Fjollkläder.
57. Vad ville du bli när du var liten? Civilingenjör (hade ingen aning om vad det var, fast tyckte det lät bra.)
58. Blev du det? Tre år kvar...
59. Brinner för: Kärleken?
60. Sportbil eller familjebil? Cykel
61. Katt eller hund? Inget. Katt tror jag.
62. Har du nån nojja? Para-nojja *flin*
63. Fobier? Getingar och monsterbromsar!!
64. Deppig eller glad? Både och.
65. Politiskt insatt? Om inte insatt så iaf intresserad. Gills det?
66. Värdesätter du ärlighet? Mer än det mesta just nu.
67. Brukar du dra "vita lögner"? Jo. Det har väl hänt.
68. Är det ok med vita lögner? Ibland. Fast ofta är det bättre att inte säga ngt alls!
69. Känner du en mytoman? Två!
70. Har du pojkvän/flickvän? Nä. (Känns fortfarande konstigt att säga det!)
71. Är du kär?: Jo, det tror jag. Sånt går inte över så lätt.
72. Hur tidigt stiger du upp? Så sent som möjligt
73. Är det bra eller dåligt? Bra!
74. Vem/vilka vet mest om dig? Siss, T, J2, L och A
75. Gillar du att slåss eller? Kan jag väl inte påstå. Men gillar att busbrottas! (Om jag får vinna på ett trovärdigt sätt)
76. Vad har du på dig just nu? Blåjeans m svart bälte, gult linne, svarta favvokoftan, grå huvtröja, trosor, bh, strumpor, silverhalsband, örhängen och tre hårsnoddar.
77. Vad ska du göra ikväll? Slacka lite på soffan, läsa färdigt senaste Illustrerad Vetenskap, sova!
78. När var du senast riktigt full? Och det ska man komma ihåg? Inflyttningsfesten i slutet av mars?
79. Är du seriös? Ibland
80. Hur många handväskor äger du? Vet inte. Några stycken.
81. Hur många bilar har du/ din familj: Om mammas och pappas räknas så har jag två..
82. Hur många biologiska syskon har du? 2 st. En helsyster och två halvbröder!
83. Isåfall, vad heter de? Siss, Brorsan 1 och Brorsan 2
84. Hur många timmar sover du per natt? Väldigt varierande. Skulle behöva 8-9 för att vara på topp. Är alltså inte på topp särskilt ofta...
85. Vem är snyggast i världen? Jag?
86. Vad är du allergisk mot? Tjat och gnäll.
87. Ska du duscha idag? Redan gjort.
88. Vad är det för veckodag? Tisdag?
89. Vad är det för datum idag? 07-07-10
90. Vad gör du nästa år? Samma som de flesta år hittills. Pluggar..
91. Är du likgiltig? Aldrig
92. Hårdrock eller synth? Hårdrock
93. Är du uppväxt i stan eller på landet? På landet
94. Har du utländska föräldrar? Nej, men är minst 12,5% finne!
95. Gillar du att laga mat? Ibland, men inte åt mig själv.
96. Märkeskläder eller secondhand? Vilket som.
97. Hur många par skor har du? Vet inte.
98. Är du sexuellt frustrerad? JAA!!!
99. Vem är snällast just nu? Jag.
100. Var har du ont? Ingenstans.
DÄR FICK NI SÅ NI TEG!!!!!
Ambivalens
Skrattade ihjäl mig ungefär trettielva gånger när jag läste Mickes blogg. Den finns även länkad här till höger nånstans. Han är förjävvla härlig!
Läs och dö av skratt!
Människan är ett sällsamt djur.
Nackskott!
JV var osäker på hur fortsättniningen skulle bli m lördagens date och sa att han inte orkar spela några spel. Vill du inte ha något spel så följ inte reglerna! tyckte jag. Så han talade utan vidare omsvep om för henne att han gärna träffade henne igen. Hon samtyckte.
JV har halva inne!
Väl i säng igår låg jag och jagade upp mig och lyckades till slut arbeta upp en rejäl ilska. Blev skitarg. Fly förbannad! Vafan tänker man med? Och hur fan tänker jag!!? Tänker inte göra något åt det utan använda energin som bränsle för att ta mig vidare uppåt.
Verkar som att det där m massa konstiga uppgifter om en själv och ingenting var poppis. Får försöka komma över det inre motståndet och bjuda på lite sånt ibland. Inte för att jag brukar berätta vad jag ätit till frukost annars heller (finsk naturell yoghurt m banan, russin och rågfras!), men för din skull, Fia, ska jag göra ett allvarligt försök!
För att replikera kommentaren angående det nackskott jag utdömde åt Mr Bush, så kom det direkt från hjärtat utan att passera g(r)å. Kan inte hjälpa att jag tycker fruktansvärt illa om allt som det namnet står för eller får mig att associera till. Sen må han vara hur mycket människa som helst. Tycker själv att det var rätt vänligt. Går fort och smidigt, ingen utdragen smärta. Jag vidhåller: Nackskott!
Pinsamt!
1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
heller.
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Luft, luft och ingenting!
3. Vad var det senaste du såg på tv?
The Green Mile
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
20.15? (oj, redan 20.51! när blev den det?)
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu:
Mammas vattenkokare och fläktsystemet.
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Gick mellan bilen och ytterdörren för ett par timmar sen.
7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
En annan blogg.. (och snodde den här heh!)
8-9. Drömde du något inatt? I så fall - vad?
Nej, jag tror inte jag sov. Var mer medvetslös.
10. När skrattade du senast?
Idag när en att av barnen på jobbet drog världens rövarhistoria och kallade leksakssoldaterna för bonnlurkar.
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Tavla på naken kvinna, tavla på blommor. Hyllor och krokar.
12. Har du sett något konstigt på sistone?
Tre tioåringar utan hjälm på en röd EU-moppe i ca 50 km/h...
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Ptjaa...
14. Vilken var den senaste film du såg?
The Green Mile, duh!!
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Massa saker! Till ma, pa, siss mfl.
Till mig själv: dator och semester hela sommaren så jag kan åka runt och hälsa på alla jag saknar. Och betala bort studieskulderna! Är inte vidare prylgalen..
16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Jag känner mig för det mesta otillräcklig.
17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Mer ansvarskänsla och medmänsklighet!
18. Tycker du om att dansa?
Jo
19. George Bush?
Nackskott!
20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Vet inte, men säkert nåt fint.
22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Jepp.
23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Tjena och välkommen!
Inte tagen
Det funkar hyfsat nu. Klart att jag känner ångestmonstret flåsa mig i nacken ibland, men jag har inte blivit tagen de senaste dagarna.
Siss är ute och cyklar. Igår kom hon o T till Särna där de tydligen våldsgästar ett syskonpar. Mat och husrum i utbyte mot vedstapling, matlagning och brödbak. Är glad att det fungerar, att man faktiskt kan göra så! Hoppet är kanske inte helt ute för den här världen.
JV har genomfört sin date och den verkar ha gått hyfsat ändå. Roligt! Ska förhöra honom närmare när han kommer hem nästa gång.
Lite i taget kan jag slappna av, öppna ögonen och våga känna efter. Även om saker inte blir som jag vill så kommer jag nog att överleva i slutändan. Det måste man ju.
För livet fortsätter visst. Alltid.
Hur känns en hjärtattack?
Vad har jag gjort?
The Green Mile har jag ju iofs sett förut, men hur kunde de ta slutet ifrån mig? När bara några minuter återstod blev tvn bara svart. Fan ta dem. Längtade efter att få gråta! Oavsett var det roligt att få träffa M igen. Nästan ett år sedan sist och ändå så lätt att prata. Undrar ibland vad jag gjort för att förtjäna mina vänner.
Censurerad ärlighet
Känner mig som en eka på drift på ett stort hav. Ena stunden är det härligt, som ett äventyr och nästa blir jag frustrerad över min egen litenhet och maktlöshet. Jag bara följer med och jag vet inte om det enbart är för att jag inte kan styra, eller om det är så att jag inte vill eller törs. Tillvaron känns nyckfull, planlös, oberäknelig.
Jag önskar jag hade någon att spegla mina tankar hos. Lämna dem ifrån mig och få tillbaka en reflekterad bild, färgad av någon annans erfarenheter och värderingar. Men just nu känns det inte som att det finns någon som jag kan ge dem till utan att redigera och cesurera. Det ligger så mycket emellan. Rädslor, närhet, avstånd. Alla har känslor eller samveten som måste skyddas. Jag vet att jag inte borde behöva göra det eller tänka så, men jag vet också att det jag skulle få tillbaka skulle vara tillrättalagt. På samma sätt som jag skyddar dem så skyddar de mig. Och det är inte det jag vill få tillbaka! Just nu önskar jag bara att jag kunde få vara naket ärlig och få samma ärlighet tillbaka. Ska det vara så svårt? Kanske är det bara någon som måste våga vara först? Men måste det vara jag?
MC-kort!
Fredagsmonster
Masspsykos på jobbet idag. Rastlösa och kinkiga barn som inte kunde hålla sams eller koncentrera sig. Lustigt att alla blir knepiga samtidigt! Jag kände det också. Seg, trött och lättirriterad. Vädret? Och fredag.
Kom just hem och om några timmar ska jag iväg på nästa. Regnet ger kanske lite jobb även om midsommarhelgen och Jazz- & Bluesfestivalen nog sugit musten ur de flesta (plånböckerna iaf!).
Ska inta horisontalläge nån timme så jag orkar vara en trevlig tös resten av kvällen och natten.
Annars är det faktiskt ljusare idag. Mycket ljusare.
Tänk att så lite kan göra så mycket
21.11
Oj, nu kickar hormonerna in igen.
Lathet är en dygd
För nära inpå är det svårt att se skogen för alla träd.
Jag har skjutit ångesten och tankarna åt sidan. Jag kan ju inte lösa något just nu ändå, så varför lägga så mycket energi på alla dessa tankar! Avstånd och andrum ger distans och objektivitet och i slutändan kan det komma klokheter. Om man har tur.
Undrar ifall anledningen till min positiva livssyn (jo, det är säkert!) bara är ren lathet? Att jag helt enkelt inte ids må dåligt och deppa i längden. Första gången jag har sett lathet som en dygd i så fall!
Hängde m mamma ner till KG-hallen. K hade bett mamma om lite coachning med dansen. Det slipas inför tävlingarna i augusti. Skulle gått över till pappa sen, men han var på väg i säng när jag ringde. Sa han. Vete 17, men han kanske hade korkat upp en flaska.
Hämta andan!
Även om situationen egentligen är oförändrad har de långa samtalen igår och idag dämpat ångesten något. Om inte orden fanns vore jag förlorad. För länge sen, långt innan det här ens började!
Jag får utgå från att inget kommer att förändras och bara koncentrera mig på att hitta den där känslan igen. För jag vet ju att den finns där, att jag har den. Styrkan, lugnet och självtilliten. Och jag måste försöka vara helt ärlig. Särskilt mot mig själv.
Och sedan är jag osårbar!
Jag äger min tid
Jag äger mitt liv
Och idag tänker jag äga tv-kontrollen!!
Ett ögonblicks andrum.
Att leva i nuet
Att leva i nuet - att det ska vara så svårt!
Blänger in i framtiden, hårt fastklamrad vid backspegeln.
Stretar emot med hälarna djupt nedgrävda i backen, men det är no return (?)
Ingen back och ingen broms.
(livet är inte hugget i sten?)
Jävla neggo!
tröstäter
Kämpar
Får man ändra sig?
Försöker mana fram den där känslan av att vara fruktansvärt stark och omöjlig att besegra. Men jag hittar den inte. Var det tillfällig sinnesförvirring? En psykos? Är det sånt vårsolen gör med folk. I så fall ska jag nog sluta dyrka den.
Eller är det nu som inte är sant?
Klump i magen
Natten blev lång och ganska ångestladdad. Mycket jänkande fram och tillbaka, men nu tror jag att jag än en gång fattat ett beslut. Och jag har magkänslan med mig. Hur det blir i slutändan är det ju inte bara jag som styr över, men sköter jag min del så har jag gjort så mycket jag kan i alla fall.
Var ut i Torneå i lördags. Vilken tragisk historia. Objektivt mätt var det en rätt lyckad utekväll, men som jag ser världen just nu var det en tragisk historia. Jag fick en påminnelse om varför jag inte hänger på krogen i tid och otid längre. Slagsmål, fylla och korkade människor. Det var kanske min promillehalt som var för låg?
Jag överlever sommaren med tror jag, även om det är med en klump i magen.