emas

Läs Mickes inlägg för idag. Har funderat i ungefär de banorna. När något känns riktigt jävligt lutar jag mig mot övertyglesen att det finns en mening och en anledning, även om jag inte ser den just nu. Underförstått är den där Meningen alltid till för mig. Och många med mig tänker nog just så. Alla är vi världens nav som allt kretsar kring (inte konstigt det snurrar så förbannat då!). Jävligt egotrippat att alltid tro att saker händer för min skull, att allt ska ha en mening för mig. Det slog mig för ett tag sen att allt det jag går igenom nu kanske är för att skapa en mening för någon annan. Kanske är det till och med så att hela mitt liv är till för någon annan. Det är faktiskt inte omöjligt. Först kändes det lite tungt. Att mitt enda syfte här på jorden är att se till att någon annans liv blir fullbordat.

Mitt liv då!!? 

Men vid närmare eftertanke är det inte så illa ändå. Det har ju fortfarande en Mening, även om det inte är min och jag får bära mer sorg och någon annan får lyckan. Bara den totala lyckan i världen i slutändan är större än sorgen. Det är egentligen allt jag begär. Faktiskt häftigare tanke (och kanske ännu mer egotrippad!) att Jag minsann bidragit till att öka Världens totala lycka! Bit i den du!