Hög som ett hus

Har inhalerat flyktiga gaser av mindre hälsosam art hela eftermiddagen och kvällen. Först slutförde jag gårdagens projekt med avlackeringsgojset och när jag kom hem skulle mammas sänggavlar vitlaseras. Har alltså sniffat ångor av lösningsmedel i flera timmar så nu är jag hög som ett hus. Snyggt som fan blev det i alla fall! (Får väl se hur snyggt det är när jag landat...)
  T kör just förbi Sundsvall. Jag tänkte gå ut i skogen och skrika åt alla älgar att hålla sig borta från E4:an i natt. Att kyssa en älg i 110 knyck är ungefär lika roligt som att dyka med huvudet före i en sten från en tiometerstrampolin. För båda parter.
  Ontikroppen, skavihalsen och snorinäsan. Hoppas att åtminstone flunsan löses upp och dör av det jag sniffat på.

Nu börjar jag må illa också. Är det sniffandet eller är det min tur för magsjukan som är på turné i barngruppen?


Kasta sten

Efter en välbehövlig sovmorgon cyklade jag in skolans cykel till stan från Älvagård där den blivit stående sedan Siss cyklade dit den för ett par veckor sedan. Livsfarligt företag. Inte konstigt att det bor så lite folk i Norrland. Och inte konstigt att det är så få cyklister! De har mest troligt lidit offer för de bilister och husvagnssemestrare som dundrar fram längs vägarna. De kör om en i 130 med möte och hård sidvind! Ibland har jag funderat på att samla ihop några rejäla stenar att ha i beredskap för dem som blir för närgångna. Men det är svårt att kasta sten efter bilar samtidigt som man försöker hålla sig på vägen när de gör sitt bästa för att välta ner en i diket... Men det skulle vara roligt! Om de sedan skulle stanna och gapa för att jag kastat sten på dem skulle jag se oförstående ut, fladdra med ögonfransarna och säga att jag tappat stenarna när jag försökte hålla balansen i deras fartvind. En repa i lacken kunde de gott ha för att de närapå gjort mig till kråkmat i dikeskanten!

Igår strök jag på en avlackeringsgegga på två rullplattformar som det stått lavafontäner på för att senare kunna lacka om dem. Tyvärr funkade det inte så bra. Det skulle stå och verka över natten hade jag tänkt, men det visade sig att jag varit för snål med geggan så det hade hunnit torka. (Brydde mig inte om att läsa på burken förrän efteråt...) Gjorde ett nytt försök efter jobbet idag. Den här gången slabbade jag på ordentligt. Fick de väl se då!!
  Sen åkte jag o hälsade på familjen E/B. De var inte hemma då jag kom så jag klev in o väntade. Lill-L blev nog lite konfunderad när Fröken stod innanför dörren när hon kom hem. "Att man aldrig ska få slippa den där tantan!! Är man på dagis är hon där och kommer man hem så är hon fanimej där också!!" Men sen bjöd hon på kalaspuffar så jag tror jag är förlåten. Jag avlade lägesrapport och dryftade lite existensiella frågor med J2. Alltid lika trevligt!
  Så var det hem och äta avocado och c-vitaminer, försöka hitta schema för första läsperioden, betala (k)räkningar och skruva fast några skåpdörrar. Och så var dan slut. Vart tar de vägen alla timmarna??


Bestiga berget

Det tog en evig tid att bestiga de 14 trappstegen upp till sovrummet igår. Så trött, trött, trött har jag varit idag. Mina 9,5 timmar kändes som 19,5. Jag somnade på vägen hem och väl hemma på gårdsplanen blev jag kvar en kvart i bilen. Zzzzz...
  Vissa människor har en förmåga att lura ur en allt. Innan man vet ordet av har man vrängt utochin på sig själv och blottat alla hemligheter, akilleshälen och en massa kuriosa därtill. JT är en sån. Inte för att jag är den mest hemlighetsfulla person som står att finna, but still. Själv drog han en rövarhistoria som är en snaskig soppa om så bara en tiondel av den är sann! Eller så är jag lättlurad. 
  Ännu en sväng genom IKEA idag. Jag gjorde följande upptäckt: Konsolerna för att få upp mina fyndade hyllplan på väggen är fyra gånger så dyra som hyllplanen. För att få upp en enda hylla krävs att jag investerar i konsoler av ett åtta gånger så stort värde som hyllan själv! Jag känner mig lurad.
  Vad mer? Bara att det vilda odjuret är här. Jag är mångalen. Stöp dig en silverkula och skjut den genom mitt bröst, stöt en påle genom mitt hjärta, mota mig med din frälsningssymbol. Tre dagar till skall besten hållas fängslad.
  Nu ska jag kränga på mig syrgastuben och vandrarkängorna. Dags att bestiga berget, utmana de 14 trappstegen upp till John Blunds rike.

Bröllop

Lärt nytt och träffat nytt. Största orosmomentet var vinet. Servera rödvin på brudklänningen hade gjort servitrisen oförglömlig.. Eller en tappad bröllopstårta. Koncentration och tungan rätt i mungipan, så ordnar det sig fint.
  "Du är vår favorit!" log de vid tredje bordet och bad om mer i glaset. 
  Bufféborden dignade av grönsallad, tomatsallad, pastasallad, västerbottenspaj med löjrom, sesamgifflar, olivbröd och grekiskt bröd, kokt potatis, inlagd sill och gravad lax. Duka av halvtallrikarna och så kom varmrätten fram. Fläskfilé, oxfilé, potatisgratäng och rödvinssås. Och hela tiden mera vin. Varmrättstallrikarna dansades ut i köket i höga staplar på vänsterarmarna. Svetten frös till is på ryggen när bröllopstårtan på sin ställning skulle bäras ut. En lättnades suck när den stod på plats. När det röjts undan för sista gången och borden fått lämna plats för brudvalsen fick vi ta av servitriskostymen och bli firare vi med.  
  Precis som alltid steg stämningen och ljudnivån med promillehalten. Sångerna efter avec var inte buskablyga presis och framåt småtimmarna gick det livat till på dansgolvet. 

Fri bar för servitriserna..


Personlighetsklyvning

Kan bli galen på folk som försöker trycka ner "sanningar" i halsen på mig.

Vi är så många som slåss om min kropp i min kropp. Är alla de verkligen jag? 

Livet är så jävla konstigt!
Fast jag gillar det ändå.


Aktivitet

Fortsätter verkställa Mammas små gårdsprojekt. 

Eftermiddagens aktivitet:
Till IKEA och hämta fyra glasdörrar till skåpen i arbetsrummet och en säng. Naturligtvis kom vi ut med mer än så.
   Jag har sprungit igenom IKEA tre gånger och kollat efter hyllor men inte kommit mig för att köpa några. Och tur var väl det. I fyndhörnan låg en helt orörd och övergiven pall med Järpen-hyllplan. Obrutna förpackningar. Jag tog en och gick in till personalen och frågade vad det var för fel på dem och vad de kostade.
"Utgående vara, kostar en tia styck"
Jiiihaaaa!! Då tar jag fanimej tie stycken!! tänkte jag och satte igång att riva runt bland hyllplanen. När jag stod där och jämförde dem för att få någorlunda samma nyans så började folk flockas som gamar kring mig. När jag var klar så sa det bara svisch och så var pallen tom. Kanske var det någon som hörde vad de kostade...

Kvällens aktivitet:
Slipa och lasera fönsterkarmar. Gnuggade armarna spagettitrötta och fötterna är ledsna av att ha stått på stege så länge. Undrar hur mycket slipdamm jag dragit i mig..  
  Sedan promenad. Kvällarna kommer allt tidigare och idag hann det bli helt mörkt innan vi kom hem från kvällsrundan. Det verkar som att vi går ännu en mörk vinter tillmötes. Herr Mikael Styrman verkar inte behaga sätta igång någon gatubelysning i år heller. Jävla nöt!



Om en vecka..

Dags för en lista kanske..?

  1. Namn: Ema
  2. Pepp just nu: Ema, du klarar allt!! 
  3. Happening på gång: Bröllop
  4. Jag älskar: Snus och dimma över älven 
  5. Jag hatar: All mat med lever i. Särskilt lever. 
  6. Snyggast just nu: Jag! Och T..
  7. Snygging denna veckan som inte är din pojk/flickvän: Min syster? 
  8. Om jag kunde skulle jag: Flyga.
  9. Het person jag vill känna bättre: Het? K på jobbet skulle jag gärna lära känna bättre. 
  10. Katter är: Djur med päls. Oftast med svans, fyra tassar och morrhår.
  11. Snällast denna vecka: Hon som betalar ut lönen åt mig! 
  12. Person som gör mig engagerad: Siss!
  13. Nån jag stör mig på: Gubbfan
  14. Jag får ont i magen av/när: Av att bli skälld på. 
  15. Jag är rädd för: Getingar.
  16. Främling jag vill lära känna bättre: Säkert nån jag inte ens träffat än! 
  17. Bekant jag vill pussa på: Lilla H på jobbet. Egentligen vill jag äta upp honom, men då blir nog hans föräldrar väldigt ledsna.
  18. Jag pratade senast med: Mamma
  19. Jag läser jämt folks internetdagböcker: Gör jag inte alls det! 
  20. Just nu är jag: Trött.
  21. Just nu är jag inte: På humör för djupinggrejer. 
  22. Dömer folk efter utseendet: Njäe. Eller inte fan vet jag! Hoppas inte det. 
  23. Är dödligt kär? Jo, det är jag nog faktiskt.
  24. Blir lätt du för stunden förälskad i okända på ex tåg: Nä
  25. Diggar mest: Ord i tjusiga kombinationer. 
  26. Om jag var döende skulle jag: Tycka lite synd om mig själv. 
  27. Jag har hemlig passion för: Munnar och ord. Fast det kanske inte var så hemligt.
  28. Jag blir kåt när: ...jag har ägglossning
  29. Hälsning till nån babe: Komnudårå!!!
  30. Är du snäll: Gruvligt!
  31. Är du fåfäng: Inte särskilt 
  32. Är du blyg: Jaoo.. Ibland.
  33. Är du piercad: Ja
  34. Är du bestämd: Näe. Inte så det märks iaf.
  35. Intressen: Prata, lyssna, prata mera, lyssna igen, dricka kaffe, busa, läsa, grovhångla och lära mig saker. Och sånt.
  36. Favoritdricka: Vatten och kaffemedmjölk!!
  37. Vad gör du just nu: Trycker på tangenterna och ser bokstäver ploppa upp på skärmen. 
  38. Senaste person du kramade: Siss.
  39. Senaste person du ringde: Han som ska gifta sig på Lördag. 
  40. Senaste person som ringde dig: En kompis lilasyster 
  41. Hur många speglar finns i det rum du är i: Inte en enda.   
  42. Saknar du någon nu: Ja. (Redan för många år sedan kom jag fram till att alla jag tycker om borde tvingas bo nära mig så att jag aldrig skulle behöva sakna dem mer!! Men jag har inte lyckats genomdriva det än...)
  43. Vad köpte du senast: TipTop 
  44. När var du i en affär senast: I förrgår
  45. Vad har du för framtidsplaner: Plugga som en idiot, träna som en nörd och flänga med buss och lastbil...
  46. Vad drack du senast: Mjölk. (!!!)  
  47. Har du stadigt sällskap: Jag vet faktiskt inte vad jag ska svara på det. Men jag räknar mig inte som singel i alla fall.  
  48. Vill du ha barn: Jag tror det.
  49. Längtar du till din nästa födelsedag: Näe.. Inte längtar precis. Fast det blir säkert kul. 
  50. Har rakat dina ben någon gång: Jo
  51. Är du sugen på något nu: Nä. Eller jo! 
  52. Hur många hål har du i öronen: 1+3.
  53. Född? Ja. (På Sahlgrenska i Göteborg för mer än 27 år sedan!) 
  54. Var bor du? Hemma.
  55. Hur många koppar kaffe dricker du en vanlig dag? Tre ungefär. 
  56. Hur vill du ha ditt kaffe? Med en rejäl skvätt mjölk.
  57. Använder du hudkräm? Sällan. Men på vintern när luften är så torr att huden på knogarna spricker och benen är så torra att man kan klia sönder sig så kan det vara rätt skönt.
  58. Byter du kanal under reklampauser, går du därifrån eller sitter du kvar vid tv:n? Glor fånigt tills T knuffar mig i sidan och säger åt mig att byta kanal.
  59. Vad jobbar du med? Barn, monster, gullungar. 
  60. Vad läste du för språk i skolan? Svenska, engelska och tyska.
  61. Har du någon gång gjort något olagligt som resulterade i att brandkåren fick rycka ut? Nä. Jag var inte kvar när de kom i så fall. 
  62. Äger du en diskmaskin eller diskar du för hand? För hand.. 
  63. Är du miljövänlig? Jo. Eller vafan, man tär ju på miljön bara genom att andas så jag vet inte.. Men vänligare än genomsnittet skulle jag tro.
  64. Källsorterar du? Jepp.
  65. Attraheras du av män med skägg? Det beror vad som finns bakom skägget. 
  66. Brukar du torka håret med hårtork, handduk eller inte alls efter en dusch? Det torkar helt av sig självt! 
  67. Var brukar du handla dina kläder? Där de har rea! 
  68. Tycker du att du är snygg? SnyggAST!
  69. Micro-pop eller poppa själv? Får man inte välja "självpoppade" av någon annan. Färdigserverade! 
  70. Fredrik Lindström, Henrik Schyffert eller Kristian Luuk? Vem? Tyvärr ingen jag känner. Nästa fråga. 
  71. Vad ska man göra i en dusch? Bli våt till exempel. 
  72. Är du bra på att laga mat? Grymt! Häh! 
  73. Har du några fobier? Getingar och bromsar!! Men jag börjar vara rätt bra på att kontrollera mig.
  74. Har du några tvångstankar? Nej. Men rösterna i mitt huvud verkar ha det! 
  75. Tycker du att du har fin dialekt? Jo. Det är ju renaste norrlänska! 
  76. Hångel? Mmm!!
  77. Hur märks det på dig att du är öppensinnad? Vet inte....är jag det?!
  78. Hur märker man av din charm? Man kommer innanför min charmsfär (radie ca 25 km)
  79. Var du med i barnens trafikklubb när du var liten? Nej
  80. Vilken har varit den bästa julkalendern genom tiderna? Oj! Minns inte en enda just nu. 
  81. Brukar du baka? Sällan
  82. Röstade du i det senaste valet? Jopp
  83. Är du nöjd med ditt liv som det är nu? Hyfsat.
  84. Är du mytoman? Världens sämsta på att ljuga! 
  85. När hånglade du senast: En vecka sedan. Prick. 
  86. När åt du senast: Några timmar sen? 
  87. Vilken låt lyssnade du senast på: Vet inte vad den heter. 
  88. Har du sovit i din egen säng inatt: Typ. I sängen som är min när jag är hos Ma. 
  89. Har någon annan sovit i din säng inatt: Nej, det tror jag inte.
  90. Vad tycker du är fint? Livets Träd! (se 96) 
  91. Vad tycker du är äckligt? Leverbiff och hasch.
  92. Vem fick du senast sms från: Killen som ska gifta sig tror jag.  
  93. Har du pengar på mobilen: Jo.
  94. Dödshjälp? Nejtack, jag vill inte dö riktigt än. 
  95. Har du hög moral? Vem avgör det? 
  96. Favoritblomma? Har just fått en krukväxt av mamma som jag blivit alldeles kär i. Jag kallar den Livets Träd. Poetiskt va!! 
  97. Om du fick vara en kändis för en dag, vem skulle du vilja vara? Någon med mycket pengar utan knarkproblem. 
  98. Favoritfärg? Grönt
  99. Vad är det mest galna du har gjort i ditt liv this far? Tänker jag inte berätta! 
  100. Slutord? Stickåbrinn!

The Stalker...

Han smyger runt i buskarna. Gör han.
  Idag såg jag honom på håll när han hämtade sin dotter. Han stod, sin vana trogen, och hängde på andra sidan staketet i bortre änden av gården. Jag smet kvickt runt ett hörn. Inget dramatiskt hände - jag var inte ens säker på ifall han sett mig. Men nu i efterhand misstänker jag att han gjorde det, för:
 
Jag kom just tillbaka från kvällspromenaden, en sväng runt byn ihop med mamma. När vi gick över gamla 99:an och skulle svänga upp på kyrkholmen mötte vi en bil i korsningen. Föraren vinkade ihärdigt, så vi vinkade tillbaka Inget konstigt i sig. Att hälsa på folk man möter hör ju liksom till när man bor såhär. Men jag hajade till när vi kom närmare och jag såg vem som satt bakom ratten.
  "Var inte det där Gubbfan?" undrade mamma (ja, hon sa ju inte "Gubbfan" förstås).
  Leendet stelnade i ansiktet på mig och vi skyndade förbi utan att stanna. Han kom uppifrån holmen, så jag gissar att han svängt förbi hemma hos oss.. Lurigt, för han hade kamouflerat sig med en okänd bil. Tur jag hade mamma med mig!

I opposition mot mig själv

Det är jobbigt att kunna gå ur sig själv så där. Att skaka på huvudet åt allt nonsens, fördöma saker med kallt förnuft. För varför sitter jag inte ihop i en hel och obruten del? Jag ser saker hända, kan till och med förutse dem. Och ändå, ändå!
  Hur gör jag för att integreras med mig själv?? Hur stänger jag av det kalla, sätter på autopiloten, lever ut det jag tänker, låter tanke och känsla enas?? Allt på samma gång, utan att trilla isär ännu mer och förlora förnuftet fullständigt.

När jag sedan var ensam kvar i lägenheten på Söder slog ångesten klorna i mig med en kraft som fick det att svartna för ögonen. Luften tog slut, och hjärtat skenade. Nej stannade! Nej skenade. Hela kroppen bara vägrade allt. Monstret snodde runt i magen och gned händerna mot varandra. Och hela tiden stod en del av mig vid sidan av och iakttog. Med saklig min. Jag tittade på mig själv i den stora spegeln och kunde inte få det att sluta trots att jag insåg det fullständigt idiotiska och onödiga i hela situationen. Det slutade som det ofta gör. Till och med det borde man nästan skratta åt!

Det är så sjukt att kunna plocka ut känslorna. Som kärnorna i en vindruva: en efter en. Vrida på dem, sucka åt det irrationella med dem och så: tvingas sätta tillbaka dem och fortsätta känna dem!!

Händig

Nåjoodå, det är man allt! Hjälpte mamma skruva ihop trimmern hon fick i födelsedagspresent. Men först hade jag högläsning för henne ur bruks- och skötselanvisningarna. Vi skrattade så vi höll på att kissa på oss. Mycket givande läsning. Nu har jag lärt mig att man kan använda appagrunken "för avverkning av missprydande ogräs ... Maskinen kan även användas för borttagning av oönskad växtlighet" (jag tror de snott formuleringarna från instruktionerna för en epilator!) Jag vet även att man inte får använda mojängen närmare än 15 meter från djur (som till exempel igelkottar, bilar och barn - eller hur var det nu?) och att det är olämpligt att trimma gräs iklädd sandaler, halsduk, slips, smycken eller långa kjolar. Synd, för det var ju precis det jag hade tänkt ha på mig! Dessutom rekommenderar de att maskinen används av endast en person åt gången.. Tur att de skriver sånt, för det hade jag nog aldrig kunnat räkna ut själv!!
  Råkade tyvärr spräcka locket till luftfiltret när jag skulle dra igång den... Oops! (Fan va klena grejer är nuförtin!!) Vi grejade det med en gummisnodd. Undrar om det faller under "modifieringar" som de pratade om i punkt A5? Modifieringar av appagrunken kunde nämligen skada trimmerföraren, kusiner, herr Trimmer själv och garantin allvarligt (kanske även djur?).
  Mamma fick på sig ett par gamla goggels, som jag använde när jag lärde mig åka slalom för ungefär 20 år sen, och tog en premiärtur längs dikeskanten (efter att hon tagit av sig sandaler, halsduk, slips, smycken och långa kjolar). Jag kände mig så inspirerad av byggandet att jag gick in och skruvade fast ett fönsterhandtag och drog ut spik ur dörrlisterna som blev över efter garageportsbytet.

Sådärja!


Tillbaka i Verkligheten

Konstigt så snabbt man är tillbaka i vardagen, i lunken. Som om jag aldrig åkt. Är det anpassningsförmågan, en begynnande alzheimer eller helt normalt? Hur som helst skulle man ju önska att den där semesterkänslan skulle hålla i sig lite längre. Som en hård karamell att suga på.
  Första dan på jobbet idag. Lite annat än att vara sommarfröken.. Men rätt roligt ändå. 15 nya ungar att lära sig namnen på och ett betydligt högre tempo! Bara att hänga med. Välkommen till verkligheten!


Men skönt att vara tillbaka i Norr, bland människor som ser en i ögonen och pratar bred dialekt. Tillbaka i Norr bland knott, ljusa kvällar i ett mjukt älvslättlandskap. Tillbaka i Verkligheten!

Min helg raktuppochner

I fredags..
Combo har hittat tågbljetter! I djurkupé, men det gör ju inget!
Stiga upp, snurra runt i lägenheten, packa.
Prata telefon och borsta tänderna.
Allt med?
Stänga, släcka, låsa och slänga in nycklarna genom brevinkastet.
Möta upp Combo på Centralen strax före ett och ta tåget till Uppsala.
Hejhej Combofamiljen, handla, äta, göra matsäck, klappa Leo.
Spana in huset, skjuts till tåget, borsta av en halv Leo från kläderna.
Baxa upp haglöfsarna på bagagehyllan.
Sitta ner och andas!

En afrikan, en finne, en hund och en ekplanta. Och så jag o Combo. Jag bjuder alla utom vovven på ballerina.
När vi bekantat oss med varandra och använt och blandat alla språk vi kan, så stiger det på en tjej med fem kaninburar. I hennes djurkupé sitter en allergiker så jag och Combo får flytta på oss. Fast jag förstår inte varför vi fick djurkupé när vi inte har några djur! Än mindre förstår jag varför en allergiker köper platsbiljett i en djurkupé. Konstigast av allt är att allergikern sitter kvar i sin djurkupé medan vi flyttar oss! Men vi är inte så ledsna ändå. Snälla konduktörskan ger oss nya platser i en halvtom(!) vagn och jag upptäcker en klasskompis. Det blir pratigt värre. Hela kvällen flyter iväg. Strax före Ånge kommer några vältankade stockholmare som är på väg på fiskeresa. Käftar och skrattar så jag håller på att göra i byxorna! De åker av i Ånge. Tur det är dit de ska!
  Till slut säger vi GonattSovGott! och försöker hitta fungerande sovställningar. Nejförresten! Jag plockar upp Påven Johanna. Läser nästan hela natten. Lika bra för det är inte skönt att sova på Connex Nattåg Stockholm-Luleå Sittplats 399 kr.... När jag till slut släcker läslampan är det ljust igen och jag knölar ihop mig över två säten och slocknar.


...och i lördags...

Klockan efter åtta, innan nio på morgonen gnisslar vi in på perrongen i Luleå. Några fördämningar brast uppe i himlen när vi steg av tåget. Det riktigt hällde ner!
  Vi axlade haglöfsarna och plaskade hem över bron. Och rasade i säng. Sedan sov vi som döda till fyratiden på eftermiddan. Inflyttningsfest hos C kl sju, men vi var inte där förrän en stund efter åtta. Tog tid att ta sig ur sängen, duscha av sig resdammet och dra på festklänningen-med-tillbehör. 
  Festandet gick som det skulle och vi lämnade lyan sist, just innan klockan slog tre. Ett gäng tappra hjältar. T ringde när jag stod och kämpade med att snöra på mig jesussandalerna. Jag trillade baklänges när jag försökte mig på konststycket att knyta ståendes på huk med telefonen fastklämd mellan knät och örat.. 


... och sen kom söndan!

Lill-L fyllde två och Ma skulle firas. Blev väckt av telefonen flera gånger om, men brydde mig inte riktigt om den. Till slut svarade jag ändå och Siss pratade busstider och presentpengar. Efteråt glömde jag snabbt och försökte somna om, men då hade kroppen bestämt sig för att vakna trots allt. Tur man aldrig är bakis!
  Det visade sig att M & J skulle till Happis med bil så jag slapp försöka komma ihåg vad Siss sagt om busstider. Vi fick veta att det inte fanns så mkt tårta på Lill-L:s kalas så vi svängde förbi Ica på vägen och lastade på oss kex, bulla, saft och lite lunch. Alla familjerna där. Lill-L såg smått konfunderad ut över allt ståhej. Vaeeereom!!!? (eller på ren norrlänska: Nå??)
  Siss kom o hämtade mig och en bit tårta och så åkte vi hem till byn. Jag var morrig. Sömnbrist, mensvärk och dagenefter. Efter presentande, middag och glass la jag mig i soffan med en Illustrerad Vetenskap och somnade. Tur det bara är helg en gång i veckan!


Varför just jag??

På att fik på vasagatan.
"Är det mint i den där?"
Märker att killen bakom mig glor. Låtsas inte om det, tittar inte tillbaka.
"Ja"
"Då tar jag en sån tack. Och en kaffe."
Fram med kortet.
 "Legitimation tack"
Tack slängs fram och tillbaka över disken ihop med kvitton och pennor några gånger till innan köpet är fullbordat och jag går och hämtar mitt kaffe. Och servetter. Det är vingliga bord här och sist lyckades jag skvimpa ut hälften av kaffet när jag stötte till bordsbenet med foten. Sätter mig vid ett fönsterbord och plockar fram min bok. Telefonen ringer. Privat nummer. T ringer från jobbet.
"Tjena, stör jag?"
"Nejdå!"
..men vänta nu.. Det där var inte T!
"Vem är det??"
"Det är Kalle!"
Förvirrad tystnad.
"Känner jag dig??"
"Jag stod bakom dig i kön på fiket."
Vafan!?
"Jaha.. Känner jag dig?" undrar jag igen.
Söker i arkivet efter en Kalle.       ...Nej. Ingenting. Såg ju inte ens hur han såg ut.
Nej, jag kände honom nog inte sa han, men man måste ju börja prata med någon om man vill prata med någon! 
Ähum??

Då var det alltså dags igen. Han hade sett min LTU väska och förstått att jag var från Luleå och sen hade han lyckats se mitt namn när jag räckte fram legget. Fattar inte hur, för han stod inte ens särskilt nära.
  Jag förstår inte varför sånt här händer mig! Jag är sannolikt inte den snyggaste han sett idag och jag uppmuntrade honom inte ens med en blick, så varför just jag??? Det knepigaste är ändå att han inte knackar mig på axeln och säger hej, utan går och tar reda på mitt nummer och RINGER mig istället! 

Han babblar vidare om någonting och jag hinner säga att jag faktiskt har en T innan han säger "vänta lite!" och så blir det tyst i luren. Jag väntar lite, men sen känns det så fånigt att jag bara lägger på. 
  Och så dimper han plötsligt ner mittemot mig, slänger fram kardan och hälsar:
"Hej! Kalle."
"Ema." svarar jag artigt.

Jag lyckas samla mig en smula och drygar mig till och med lite. Antyder att han är korkad.. Sen får jag veta att han jobbar som projektledare på ett arkitektkontor och bestämmer mig för att inte snoppa av honom helt. Han ger mig sitt visitkort innan han går. Ska kolla upp honom. Går han igenom kontrollen får han kanske fixa sommarjobb åt mig nästa sommar. Haha!


Snart tillbaka!

Snart måste jag börja fundera på att ta mig uppåt igen. Pengarna verkar rulla ut från kontot på egen hand. Allt kostar! Och det ska bli skönt att komma hem människor som ser en i ögonen igen.
  Om ni undrar hur lyckad 80-talsfesten blev kan jag berätta att jag inte låg hemma i sängen förrän vid sextiden på morgonen. Det blev varken Pippi Långstrump eller pudelrock men väl så åttio ändå.

Ledsen för att jag varit så tyst. Är snart tillbaka igen!


Skönhetsideal..

Har varit så obeskrivligt trött de senaste dagarna! Sovit nästan klockan runt, och ändå.
  De senaste dagarna har planen varit att se till att skaffa attiraljer inför festen med 80-talstema ute i Vällingby på lördag. Tyvärr minns jag inte särskilt mkt från 80-talet och är inte det minsta insatt i hur trenderna sett ut genom åren.. Har något svagt minne om axelvaddar och hårdpermanent, men..
  På inbjudningskortet gav de exempel som synthare, pudelrockare, blablaa, blablaa... eller se ut så som man på 80-talet önskade sig att man såg ut ... Den där sista hade kunnat bli min räddning. Det är bara det att vid mitten av 80-talet såg mitt skönhetsideal ut som Pippi Långstrump ungefär. Jag ville ha rött hår, fräknar, överdimensionerade vita framtänder, glasögon och räls. Funkar det? Jag vet bara inte hur jag ska greja räls och få framtänderna att växa till sin dubbla storlek till på lördag..

Stockholm idag är kvav och fuktig värme, klibbig luft, hetsig trafik och robotliknande människor. Har lite svårt att stänga allt det ute, svårt att andas.

Blombud

Ett telefonsamtal:

Combo (upphetsad): "Ema, du har fått blommor! Det kom just ett blombud och lämnade dem!"
Jag (ställd): "?"
Combo (fortfarande upphetsad): "Vem har du varit och flörtat med som skickar blommor!?"
Jag (fortfarande ställd): "Ööh.. Vet inte (paus). Ingen som jag kan komma ihåg! Finns det inget kort eller nåt?"
Combo: "Men den är ju inpackad juh!"
Jag: "Jamen så öppna den då!!"
(prasselprassel)
(lite mer prassel)
Combo (skrattar): "Haha, det är från Lulebo! (hejåvälkommentilloss!)"
(skratt)
Combo: "Vad ska jag göra med dem?"
Jag: "?Göra? Ställ dem i vatten eller nåt. Lukta slut på dem. De överlever nog inte tills jag kommer hem igen."
Combo: "Mmm. Luktar gott!"
Jag (skrattar): "Bra!"

En hemlig beundrare hade varit lite häftigare förstås, men blommor som blommor!


En fråga

Är det någon som vet ifall det finns något sätt att sålla bort alla modebloggar när man sitter och surfar runt i bloggvärlden? Ett litet filter att lägga på, som gör att man slipper ramla in på dem..? Jag blir så trött på mig själv för att jag inte kan låta bli att uppröras av dem och tänkte försöka undvika dem helt i stället.

Följer mitt råd

Jag tog mig ner, även om det inte blev gratis, och jag ser ljust på tillvaron. Hur det blir sen vet vi fortfarande inte, men jag låter det inte hindra mig. Jag följer mitt eget råd och lever i nuet. För så är det ju alltid! Jag äger ingen kristallkula, inga mystiska förmågor att kunna sia om framtiden.

Svårare än såhär behöver det faktiskt inte vara!


Funderar vidare..

Funderade lite till på det där med att känna sig lyckad, att vara lycklig. När jag läste igenom föregående inlägg fick jag känslan att hon (jag??) som skrivit det menade att det bara handlar om att sänka ambitionsnivån och kraven tillräckligt mycket, så att man garanterat klarar sig - helst med marginal!
  Fast det var inte det jag menade, och är inte det jag är ute efter. (Hon vet nog inte vad det är hon är ute efter. Hon låter bara tankarna rinna ut genom fingrarna och läser sedan med intresse och försöker förstå vad det är hon egentligen menar, hon där som kallar sig jag..)
  Lyckokänslan ligger egentligen i något som jag varit inne och nosat på tidigare.

Att leva i nuet.

Och att lägga av sig de där föreställningarna om att det är yttre faktorer som avgör graden av lycka. Som avgör hur lyckad man känner sig. Ens egna prestationer eller bekräftelse och uppskattning från andra. Skulle jag säga att jag är helt obrydd om omvärlden och hur den uppfattar mig skulle jag ljuga. Jag är en social varelse, ett flockdjur, och har uppfattningen att jag är biologiskt programmerad till att söka uppskattning och acceptans hos övriga individer i flocken. Men till en viss gräns. 
  Jag menar nog bara samma sak som många människor före mig kommit fram till. Den absoluta, sanna och varaktiga lyckan finner jag inte i världen. Den måste jag söka inom mig själv. Och när jag funnit den måste jag fortsätta. Lyckan är ett lika sällsamt djur som näktergalen i sagan. Jag måste lägga ned min stolthet och uppfattningen om att jag funnit den slutgiltiga lösningen. För den finns inte. Tiden står inte stilla och allt förändras med den. Och jag måste följa med. Jag vill finna harmoni och balans mellan det värdsliga och det själsliga. En balans som inte är statisk utan som ständigt följer med tiden och förändringarna. Och som inte behöver vara densamma i de olika dimensionerna av varande.
  När insikten kom om att världen inte är målad i svartvitt utan att det mesta befinner sig någonstans däremellan, i olika grå nyanser, blev allt så mycket svårare. För att inte tala om när jag upptäckte färgerna..

För att vara fri måste du fortsätta att lägga ifrån dig din självpåtagna börda.
Igen och igen och igen.

Lyckad?

Att lyckas är lätt. Det är en engångsgrej och kan ske av misstag. Att vara lyckad är svårare. Det är ett mer permanent tillstånd och kräver en rad framgångar (definition av framgång lämnar jag åt läsaren). Att lyckas flera gånger i rad är inte längre tur utan beslutsamhet, målmedvetenhet, och skicklighet. Men inte heller detta är omöjligt.
  Det som är något av det svåraste är att känna sig lyckad. Att känna sig lyckad behöver inte vara avhängigt av vare sig att lyckas eller att vara lyckad. Att känna sig lyckad är en permanent sinnesstämning. Det är ett förhållningssätt, inställningen till livet! Det jobbigaste med alltihop är att en känsla av att vara lyckad är lika flyktig som etanol. Plötsligt en dag lägger man ner alla föreställningar om hur man egentligen borde vara och inser sitt värde. Man ler mot solen, är lycklig och en uppskattande blick från främlingen på gatan bekräftar känslan av att vara lyckad. Tyvärr föder den här känslan ett habegär. Om inte efter mer så i alla fall en önskan om att få stanna kvar i de lyckades sällskap. Här börjar en negativ spiral där man kämpar för att vinna mer samtidigt som man har båda händerna upptagna med att hålla kvar det man redan har. Girigheten. Man blandar ihop begreppen och tror att känslan man lyckats fånga kommer sig av en händelse eller en prestation och sedan gör man allt för att återskapa det här tillfället. Sen vet man inget mer förrän man plötsligt ligger där på botten.
  Tyvärr är den här känslan ömtåligare än en fjärils vingar. 

Nästa gång jag känner mig lyckad ska jag bara luta mig tillbaka och njuta av känslan! Öppna handen och låta lyckan landa.

Reklamera inseminering?


"Får man inte välja karl när man inseminerar? Jag menar, han kanske ser ut som ett troll!"
"Haha, tänk dig det, ungen kommer ut med håriga tår, jättelik näsa och lång svans!" (skratt)
"Ja, vad skulle man säga? Shiiit kolla, den har snoppen på baksidan! Ska det vara så?! " (mer skratt)
"Vad gör man då? Ringer till konsumentverket eller nåt? Mitt exemplar har fabrikationsfel. Det kom ut med håriga tår och svans, får man reklamera?"


image6



(Inlägg 100...)


I sanden

Det är fan inte värt det. Hejdå!

O&O

Tervaschampo

Nybadad, blankskurad. Städat mig själv så att säga.. Renast hittills den här veckan! Från det tjärdoftande håret trillar kalla droppar som får mig att rycka till när de landar på min fortfarande bastuvarma hud. De rinner längs ryggen och fångas i svanken av handduken som hasat ned lite. 

Ett samtal idag som gjorde mig så TRÖTT! Men jag tänker inte få dåligt samvete. För det första är det ingen idé och för det andra var det det som var meningen. Och jag tänker inte nappa!

Ödet och mikrobdöden

Har börjat dra i trådarna för att få skjuts ner till Stockholm. Har lagt undan pengar för dator så det ekar ledsamt tomt på brukskontot.. Därför kör jag budgetvarianten. Gratis är gott. Och mycket roligare dessutom!!

N, du är en guldklimp!! 

Regnet pissar ner och solen lyser med sin frånvaro. Jag bryr mig skit i det! Har varit inne hela dagen: Farit fram som en virvelvind med hink och trasa. Inte en jävla mikrob kan ha överlevt så nu kan skolbarnen äta på förrådsgolvet när de kommer tillbaka. Det här med städning är något som förföljer mig. Spelar ingen roll vad jag hittar på, i slutändan står jag ändå där med skurhinken i handen och näsan full med kemikalier. 
  Karma..?
  Kanske är det lika bra att lägga ner pluggandet och inse att man föddes till städerska. Finna sig i sitt öde så att säga...
...eller också inte!!

Även om jag håller hårt i förhoppningen om att allt har ett mål och en mening, så tror jag inte man kan sätta sig ner och passivt invänta sitt öde. Jag tror på Viljan och Valen och att varje handling har en konsekvens. Ödet är inte ett utan flera och det gäller att välja sitt öde med noggrannhet! Synd man inte vet vad man vill bara. Ska ut och leta karta och kompass. Välja resmål med omsorg (eller kasta pil mot kartan med förbundna ögon), ta ut riktiningen och börja gå.

Gädda på kroken

"Jag fick en gädda!" ropade Alkisen glatt när vi gick förbi Gula Längorna på promenaden. Jag har sett hur han stått där nere på bryggan och lockat på fiskarna som står under bryggan. Kämpat hårt hade den gjort också. Han skulle ner igen och ta en till sa han. För det fanns fler! 

Och jag ska drömma

Köpa mig ett litet hus. Eller, det räcker om jag får bygga mig en liten hydda. Där i skogsbrynet, intill bäcken. Där ska jag göra upp en liten eld och koka mitt kaffe, baka mitt barkbröd.
  Och kanske någon gång ibland kan jag få ett besök. Av en god vän. Eller till och med en främlig. Som jag kan växla några ord om vädret och livet med. Eller så lyssnar vi på tystnaden. 
  På kvällen lägger jag mig ner på min fäll och sövs av vindens lek med löven. Och jag ska drömma om Dig.

Världen gungar!

Gräl med systeryster, vilken fantastisk början på dagen! Jag vet inte ens vad det handlade om längre. Men då är dagens kvot med skit redan fylld och resten av dagen måste bli fantastisk!

Fick mig förresten en gratisfylla idag:
Promenerade ut från IKEA med spänstiga steg och plötsligt var det som att jag svept ett helt bräde med tequila! Marken gungade under mina fötter så jag höll på att tippa omkull. Sen dess har jag varit yr och vimmelkantig och staplat omkring som ett fyllo. Varje gång jag vrider på huvudet tar det en liten stund för världen att följa med. Spännande värre.

Har lite svårt med alla anpassningar hela tiden. Först ska man anpassa sig till att komma hem till morsan och ha en massa folk omkring sig. Sen drar alla iväg och man ska vänja sig vid att vara själv i det stora huset. Just när man tycker att det känns rätt bra med ensamheten så kommer de tillbaka och då ska man ställa om sig igen. Sen är det flytt och umgänge med Combo, vilket kräver en hel del flexibilitet, och där hinner man inte ens landa och så ska man tillbaka och komma in i hemma-hos-mamma-livet igen. Herregud. Kanske inte så konstigt att världen snurrar och jag känner mig yr!
Och jag som trodde jag var anpassningsbar. Måste kanske omvärdera..