Varför just jag??

På att fik på vasagatan.
"Är det mint i den där?"
Märker att killen bakom mig glor. Låtsas inte om det, tittar inte tillbaka.
"Ja"
"Då tar jag en sån tack. Och en kaffe."
Fram med kortet.
 "Legitimation tack"
Tack slängs fram och tillbaka över disken ihop med kvitton och pennor några gånger till innan köpet är fullbordat och jag går och hämtar mitt kaffe. Och servetter. Det är vingliga bord här och sist lyckades jag skvimpa ut hälften av kaffet när jag stötte till bordsbenet med foten. Sätter mig vid ett fönsterbord och plockar fram min bok. Telefonen ringer. Privat nummer. T ringer från jobbet.
"Tjena, stör jag?"
"Nejdå!"
..men vänta nu.. Det där var inte T!
"Vem är det??"
"Det är Kalle!"
Förvirrad tystnad.
"Känner jag dig??"
"Jag stod bakom dig i kön på fiket."
Vafan!?
"Jaha.. Känner jag dig?" undrar jag igen.
Söker i arkivet efter en Kalle.       ...Nej. Ingenting. Såg ju inte ens hur han såg ut.
Nej, jag kände honom nog inte sa han, men man måste ju börja prata med någon om man vill prata med någon! 
Ähum??

Då var det alltså dags igen. Han hade sett min LTU väska och förstått att jag var från Luleå och sen hade han lyckats se mitt namn när jag räckte fram legget. Fattar inte hur, för han stod inte ens särskilt nära.
  Jag förstår inte varför sånt här händer mig! Jag är sannolikt inte den snyggaste han sett idag och jag uppmuntrade honom inte ens med en blick, så varför just jag??? Det knepigaste är ändå att han inte knackar mig på axeln och säger hej, utan går och tar reda på mitt nummer och RINGER mig istället! 

Han babblar vidare om någonting och jag hinner säga att jag faktiskt har en T innan han säger "vänta lite!" och så blir det tyst i luren. Jag väntar lite, men sen känns det så fånigt att jag bara lägger på. 
  Och så dimper han plötsligt ner mittemot mig, slänger fram kardan och hälsar:
"Hej! Kalle."
"Ema." svarar jag artigt.

Jag lyckas samla mig en smula och drygar mig till och med lite. Antyder att han är korkad.. Sen får jag veta att han jobbar som projektledare på ett arkitektkontor och bestämmer mig för att inte snoppa av honom helt. Han ger mig sitt visitkort innan han går. Ska kolla upp honom. Går han igenom kontrollen får han kanske fixa sommarjobb åt mig nästa sommar. Haha!


Kommentarer
Postat av: B

Detta har aldrig hänt mig!!Varför?
Hmmm..

2007-08-14 @ 22:40:22
Postat av: Macke

Inte mig heller!! *besviken*

2007-08-20 @ 15:32:42
Postat av: ema

Det är nog bara så att världen blir konstig i närheten av mig eftersom det bara är jag som råkar ut för en massa konstigheter hela tiden. Kanske nåt sånt som Einstein pratade om..? När det blir maskhål o grejer. Jag är kanske ett UFO?

2007-08-20 @ 17:08:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback