emas

Upptäckte att inlämningsmappen för sista examinationsuppgiften till en kurs stänger idag kl 23.59. Kniven mot strupen var det ja. Så det var ju bara att sätta sig ner och plita ihop en liten minirapport om grupprocessen. Fick låna bok av A i alla fall så jag slapp börja söka runt på stans bibliotek efter den. Bara resten kvar..

Jag har T på besök. Han har ungefär lika störd dygnsrytm som jag. Vi somnade vid sextiden i morse och sov elva timmar. Vi var bara vakna i en och en halv timme innan vi somnade igen för en tretimmarsnap.. Ofattbart att man kan sova så mycket. Jag har en teori om att sömnen inte är lika mycket värd om man tar den vid fel tid på dygnet. Jag har snart gjort tillräckligt omfattande kliniska tester för att kunna bevisa den hypotesen. 

Vi åkte iväg och lyxschoppade på Coop Extra efter vår något sena frukost. För 557 kr fick jag en kasse mat, en flaska sköljmedel och två dussin toarullar..  Som jag kanske tidigare nämnt är Combo tung mjölk- och toalettpappersmissbrukare. De tjugofyra toapappersrullarena jag shoppade idag kommer att räcka ungefär en vecka efter att hon kommit hem igen. Som hämnd lät jag T dricka upp en Norrlandsguld som hon lämnat i kylskåpet. Vi har nallat på hennes ost också. Jag vet i och för sig att hon läser min blogg, så det här var väl ungefär samma sak som en bekännelse..

Kikärtor, honung, bananar, tre paket kaffe, en fryst pizza, ett sexpack bayerskt, ett par färdigsoppor, frysta kycklingfiléer och lite mejerivaror. Och ett paket ballerina. Det kostar att ligga på topp. Och jag har fortfarande inte förnyat mitt kort på Pontusbadet.. Illa. Blir väl tvungen att köpa två för att reparera skadorna. Appropå reparera så håller de på med herrarnas omklädningsrum nu. Öppet varannan dag för herrar och varannan för damer. Jag har ett svagt minne av att jag under ekonomikursen förra året läste något om en ekonomisk modell som handlade om att nyttomaximera. Därför jag har funderat på förklädnad och taktik för att ta mig in under herrarnas öppettider. Jag gillar att kunna omsätta mina kunskaper i praktiken. 
 

Klockan är halv tolv på natten och vi ska strax koka förmiddagskaffe.

Fortsätter sova på fel tider, men nu har jag ju i alla fall mat i kylen. Det känns som ett framsteg.

T är på väg hit, så det blir filmåmyys ikväll. Fan vad jag gillar att vara ledig!

  Jag fick en bok av min bror i julklapp som hette "En bit av mitt hjärta". Instucket mellan sidorna i den boken hittade jag ett handskrivet papper.

En ung man stod på stadens torg och förkunnade att han hade det vackraste hjärtat i hela bygden. En stor publik hade samlats och alla beundrade hans hjärta för det var så vackert. Det var inte en endaste rispa eller märke i det. Ja, de var alla överens om att detta sannerligen var det vackraste hjärta de någonsin sett. Den unga mannen blev så stolt att han började förkunna ännu högre om sitt vackra hjärta. 
  Så närmade sig en gammal man Han ställde sig längst fram i publiken och sa:
  - Ditt hjärta är inte på långa vägar så vackert som mitt!
  Publiken och den unge mannen tittade på den gamle mannens hjärta. Det slog med starka slag, men det var fullt av ärr och det fanns ställen där man såg att bitar hade tagits ur och ersatts med andra bitar som passade dåligt så att det blivit taggigt och kantigt där de satts in. Det fanns till och med ställen där det faktiskt fattades bitar och där det hade blivit djupa hål.
  Publiken stirrade - hur kunde han säga att hans hjärta var vackrare? tänkte de. Den unge mannen tittade på den gamle mannens hjärta, såg dess tillstånd  och skrattade.
  - Du måste skoja! Jämföra ditt hjärta med mitt, mitt är perfekt och ditt är fullt av  ärr och märken.
  - Ja, sade den gamle mannen, ditt hjärta har ett perfekt utseende, men jag skulle aldrig vilja byta mitt hjärta mot ditt. Du förstår, varje ärr representerar en person som jag givit min kärlek - jag tar ut en bit av mitt hjärta och ger till dem, och ofta får jag en bit av deras hjärta tillbaka som passar i den tomma platsen i mitt hjärta. Eftersom bitarna inte är exakta så finns det lite taggiga kanter på mitt hjärta, men dessa vårdar jag ömt för de påminner mig om den kärlek vi delade. Ibland har jag gett bort bitar av mitt hjärta, men inte fått någon bit tillbaka av den andra personen. Det är därför jag har en del tomma hål i mitt hjärta. Att ge av sin kärlek är att ta en chans. Trots att dessa tomma hål smärtar och står öppna, så påminner de mig om den kärlek jag har för dessa människor och hoppas att de någon gång kommer tillbaka och fyller det tomma hålet i mit hjärta som står och väntar på dem. Så nu kanske du kan se vad verklig skönhet är.
  Den unge mannen stod med tårarna sakta rinnande nedför kinderna. Han gick fram till mannen, stoppade in handen i sitt perfekta unga hjärta och rev ut en bit. Han erbjöd biten till den gamle mannen med darrande händer. Den gamle mannen tog emot biten av hans hjärta, stoppade in den i siitt härta och tog sedan en bit ur sitt eget ärrade hjärta och stoppade in det i såret på den unge mannens hjärta. Biten passade, men inte perfekt, så det blev lite taggiga kanter. Den unge mannen tittade på sitt hjärta, som inte var perfekt längre men ändå vackrare än någonsin eftersom kärleken från den gamle mannen blandades med hans. De kramade om varandra och gick iväg sida vid sida.
  Så sorgligt det måste vara att gå genom levet med ett helt hjärta.

Fan vad kul det var att gå på basketmatch. Vilket jävla jippo haha! När jag kom dit var jag tvungen att fråga vilka som var Plannja så jag skulle veta vilka jag hejade på. Sen fick jag fråga vilka de andra var också.. Insåg att jag inte har en aning om hur basket spelas. Fattade inte ettt skit av domarnas upprörda viftande och visselpipande. Inte desto mindre satt jag och klappade händerna, ropade och hejade. På slutet blev spänningen olidlig. Plannja kom igen efter en första halvlek som kändes svag. Slarvig och halvhjärtad. 
  Poängställningen var jämn, publiken var med, tiden började bli knapp. Hjärtat började slå fortare, handflatorna blev fuktiga, luften ångade av adrenalin och jag formligen studsade på min stol. Så gick de och foulade när det bara var några sekunder kvar. Suckers!!! 08 Sthlm satte förstås sina straffar och där var det kört.

Men jag hade jävligt roligt!

DAGENS VILL HA: Ett gratis tandläkarbesök, välfylld kyl, skafferi och bankkonto, rentvättade kläder, årskort på gym och badhus!
DAGENS KLÄDSEL: Svarta byxor, vit v-ringad utanpå grön, svarta strumpor med glada, rosa grisar på.
DAGENS SMINK: Min standard femminuterssminkning
DAGENS FRISYR: Handdukstorkat..
DAGENS HÄNDELSE: Basketmatch.
DAGENS LÅT:  Hon ser inte mig med Peter Jöback! Eeh...! Lagom deprimerande.
DAGENS PLANER: Ut och jaga mat, boka tvättid, gå och se Plannja spela på hemmaplan
DAGENS SAKNAD: T!!
DAGENS DUMMASTE: Gick inte till skolan... *skäms* 
DAGENS SJUKA: Blodpudding för en krona paketet på Kvantum!
DAGENS DROG: Snus!
DAGENS ROLIGASTE: Lätt: Matchen!
DAGENS FAVORIT: C som bjussar på biljetterna!
DAGENS KÖP: Mat?
DAGENS GODIS: Pätkis!!
DAGENS HUMÖR: Godmodig och lat
DAGENS ORD: Imorgon, då jävlar!

Det är något jag är bra på. Att förtränga saker. Idag har jag förträngt skolan helt. Drog ut så länge på att ta mig hemifrån att det till slut inte var värt att gå alls längre. Samvetet svider lite måste jag erkänna, men vad gör man? Har även förträngt att jag MÅSTE tvätta och glömt boka tvättid.. Och förträngt hur ekande tomt det är i kyl, frys och skafferi och att jag borde handla. Argumenterade med att så länge jag har snus klarar jag mig. Och det har jag ju. En hel stock som ligger och knäpper för sig själv i frysen. Men det är långsamt här hemma. Får väl kanske ta mig till affären ändå. Och vill jag inte börja gå naken i vinterkylan (alternativt förlora alla mina vänner..) så Måste jag faktiskt tvätta. 

  Men det blir bättre! Jag ska på basketmatch ikväll. C hade fått tag på tre biljetter och undrade ifall jag ville hänga på. Jatack, gratis är gott!

Surfade in på tjuvlyssnat.se.

Gröna linjen, vid Thorildsplan

En stor, plufsig och spritdoftande alkis kliver in på tunnelbanan och ser sig om efter en plats. Eftersom ingen vill att han ska sätta sig brevid en så ignorerar alla honom. Efter lite betänksamhet sätter han sig brevid en person som sitter och tittar ut genom fönstret.
Alkisen: Jag vet vad du tänker.... varför skulle han sätta sig just HÄR?!



Världen är rätt jobbig ibland. Fy fan.

Väcktes av telefonen. Måste verkat jätteförvirrad. Svarade att hon inte alls väckt mig (pinsamt att ngn ska lyckas komma på en med att ligga och sova klickan halv tre på eftermiddan en vanlig torsdag!). Det var depp. Riktigt jobbigt. Hoppas jag kunde kleta av mig lite av allt det där överdrivet positiva och optimistiska jag går och drar runt på. Hon lät lite mer hoppfull när vi la på i alla fall.

Saknar T.

Sen har jag käkat upp tonfisksalladen Combo lämnade i kylskåpet innan hon stack till Karlstad, läst bloggar, bloggat, läst fler bloggar, lyssnat på Tracy och nu sitter jag här och skriver lite till.


Get a life!

Jag behöver en kniv. Och någon som håller knivfan mot min hals. För annars kommer jag fortsätta sitta här och göra ingenting resten av mitt liv.

Skulle ha gjort en muntlig slutredovisning igår ihop m resten av min grupp. Vi träffades i förrgår, gjorde PP-presentation, delade upp arbetet mellan oss. Så gick alla hem för att läsa på, skriva manus och klocka sina inlägg så att vi inte skulle överskrida våra givna minutrar i rampljuset. Vi träffades igen igår några timmar innan redovisningen för att sätta ihop allt, klocka igen och se om något behövde filas till.
  Så var allt klart. Vi gick bort till hörsalen och där... fanns inte en själ!!

Vafaaan!!

Vi får veta att redovisningarna för byggandegrupperna är inställda eftersom vi ju redan gjort några redovisningar och faktiskt är godkända på alla moment i kursen. Fan vilket antiklimax. Men så bra att de säger till i god tid innan så man hinner planera sin tid! Fuckers!!!

Cyklade hem och käkade chilinötter och pratade telefon m Combo och T i stället.

Fia utmanade. Och jag antar att jag kände mig träffad...


5 saker jag gör nästan varje dag och som jag blir glad/lycklig av:

1. Pratar med T!
2. Varje kväll innan jag somnar ligger jag och tänker gladtankar. En enda lång egotripp in i sömnen!
3. Lyssnar på BKO.
    ...Eller Tracy.
    ...eller Mark Knopfler.
    Och sjunger med!
4. Fantiserar och dagdrömmer
5. Jag har sån TUUUUR! Jag börjar så smått tro att jag är förföljd av en hel armé av skyddsänglar som går tredubbla skift för att se till att inget ont händer mig. Någonsin. Jag gillar den tanken.

Julen var bus, bus, bus m brorsbarnen V och T. Var hög på egotrippen att vara idol och älskad faster hela veckan! De talade om för mig att jag var heeelt knäpp!!! Och jag älskade det.
  Överdrivet mycket mat (skoja att det blir hundratals mil i bassängen i vår!) och alldeles för lite sömn. När kidsen nattats passade jag på att plöja igenom böcker tills klockan blev tidig morgon och sen fick man kunglig väckning när barnen äääntligen fick tillåtelse att väcka faster o farmor. Farmor gillar sovmornar lika mycket som jag gör haha. Den bästa väckningen kom två dagar innan julafton. Först fick sig hjärtat en kickstart när en liten unge kröp ner bredvid mig under täcket och placerade ett par iskalla fötter på min mage. Innan jag hunnit hämta mig från den chocken fick jag upprepade slag i huvudet med en ballong samtidigt som någon för full hals gjorde det klart för mig att klockan var JÄÄÄTTEMYCKET och att nu var det minsann dags att stiga UPP!! Och saga skulle de ha också. Bara att böja sig för den överlägsna offensiven. Gnugga sömnen ur ögonen och läsa om Emmas första dag på dagis innan det var dags att välta ur sängen. Även om det var bryskt så är det tusen gånger bättre att vakna så än att slitas ur sömnen av en elak väckarklocka. Lätt!
  Jag har fortfarande inte en aning om vem som dolde sig bakom tomtemasken. Det var inte Tomten för han hade ingen norrlandsdialekt, men han var likväl generös och delade ut bäde klappar och kramar. Jag fick mer än jag förväntat, nästan mer än jag förtjänat.

Efter en vecka i fjollträsk lyckades jag till slut få tag på en billig båtbiljett över till Åbo och en inte fullt lika billig bussbiljett vidare upp till Vasa. Sov större delen av resan, men hann ändå ta en runda genom tax free-shopen. Karameller och lite alkoholhaltigt till svärfamiljen. Segeisar för att dryga ut färdkosten (och fick lägga till ännu några längder i bassängen till vårens kommande badhusbesök).. 
  I Finland drabbades jag av en dödlig förälskelse (T, jag vet att du kommer att förlåta mig för det här, för du blev minst lika kär som jag!). Bella, Bella Bella!!! En liten rufsig wheten terrier valp som åt upp hela mitt hjärta i en enda tugga! Jag blundar och önskedrömmer om små tass-tass-tass mot hal parkett och nålvassa tänder som rispar huden..

Jaja... det blev nyår. Större delen av T:s gamla kompisgäng hade samlats i en lägenhet för att festa in det nya året. Kanske inte riktigt 30, men fler än 20. Pajer, sallader, snittar, ost, kex, vindruvor, salta snacks och diverse drycker. Och en prestigefylld pidroturnering. Vi avbröt bara en kort stund för att gå ner på stranden o se Vasa Stads skatteinkomster flyga i luften i ett fyrverkeri som fick diafragman att vibrera. Skål i champagne och Gott Nytt År TamejSaatan! 
  För en gångs skull var det flera som tog sitt förnuft tillfånga och lät bli att springa ut på högljudd nattklubb. I stället övergick förfest omärkligt i efterfest och rätt vad det var hade klockan blivit halv åtta på morgonen och vi lyckades få tag på en taxi hem till sängen.

Vi hann med ett besök ute på skäret med mys framför brasan, tända ljus och vedeldad bastu. Blankskrubbade tog vi T:s nya bärbara baby med oss upp till dubbelsängen på sovloftet och såg flera avsnitt av min julklapp innan vi somnade. Lost, 3:e säsongen. Lostavsnitt ska definitivt konsumeras i klump!

Den 5:e var det dop. T blev Gudfar och jag satt på första parkett och skulle föereviga den heliga handlingen med T:s Nikon D70. Men så var det ingen som kommit ihåg att lägga i minneskortet. Tur det fanns andra som varit mer förutseende..  För att kompensera sjöng jag Tryggare Kan Ingen Vara så jag nästan överröstade både präst och orgel. Kände mig rätt nöjd med min insats ändå.

Sen var det bara hemresan kvar. Radio och småprat genom Österbotten, in i finska Lappland. När vi passerat gränsen och den sovande handelsmetropolen Haparanda var klockan närmare midnatt och T kom på att han ju faktiskt kunde sitta o jobba på passagerarplats. Så jag navigerade hem genom snöröken till hans förnöjsamma knapprande och BKO på bilstereon.  

Idag började jag skolan igen.