emas

Igår (måndag) var Skanska på besök vid LTU. Det var sagt att man kunde anmäla sig för en intervjutid via mail nån vecka innan. Fiska lite inför stundande praktikmånader.. Jag höll mig inte framme. Med den sprudlande energi jag haft i kroppen de senaste veckorna så har den allmänna känslan mest varit: "mig kvittar det lika". Fullständig apati, noll företagsamhet. Men så blev det måndag och lunch. Och plötsligt visade det sig att det där med anmälan via mail hade skitit sig fullständigt. I stället fanns det anslag nere vid institutionen där man kunde skriva upp sig på en ledig tid. Jahapp. Innan klockan ett. Jahapp. Och plötsligt fann jag mig stående framför den där anslagstavlan, stirrandes på mitt eget namn. På anslaget. Jahapp.. Inte ett skit förberedd. Ett par timmar kvar innan det var dags. Rusade in i datasalen och googlade på Skanska. För att i alla fall kunna låtsas att jag läst på en massa, visa lite intresse liksom! Skummade igenom och passade på att skriva ut mitt CV.. Ähum.
Kände nervositeten komma smygande. Oförberedd!!

När jag satt utanför rummet och väntade på min tur så kom jag på att det är ju inte jag som ska bevisa något! Det är ju de som ska visa vad de har att erbjuda Mig! Varför skulle Jag välja att göra Min praktik på just Deras företag!?

Så när jag klev in var det med ett självförtroende som sprutade ut genom öronen. Killen på andra sidan bordet var rätt ung (säkert inte äldre än fröken själv!) och jag tror jag tog honom mer på sängen än tvärt om. Kändes inte som någon intervju precis. Mer som ett samtal, en liten chat. Vete fan om min avslappnade inställning var rätt taktik egentligen. Killstackarn till och med rodnade ett par gånger. Ska kanske försöka tona ner charmen lite..

Gonatt på er!