Inte tagen
Det funkar hyfsat nu. Klart att jag känner ångestmonstret flåsa mig i nacken ibland, men jag har inte blivit tagen de senaste dagarna.
Siss är ute och cyklar. Igår kom hon o T till Särna där de tydligen våldsgästar ett syskonpar. Mat och husrum i utbyte mot vedstapling, matlagning och brödbak. Är glad att det fungerar, att man faktiskt kan göra så! Hoppet är kanske inte helt ute för den här världen.
JV har genomfört sin date och den verkar ha gått hyfsat ändå. Roligt! Ska förhöra honom närmare när han kommer hem nästa gång.
Lite i taget kan jag slappna av, öppna ögonen och våga känna efter. Även om saker inte blir som jag vill så kommer jag nog att överleva i slutändan. Det måste man ju.
För livet fortsätter visst. Alltid.
Hur känns en hjärtattack?