emas

Vi försov oss till besiktningen i morse. Eller vi och vi.. Jag hade mest tänkt åka med ut för att hämta min sista låda. När jag såg att vädergudarna stod och hinkade vatten över oss bestämde jag mig för att vänta lite. L försökte få mig att åka buss med henne ut, men jag hade inga kontanter (och hatar att lägga pengar på buss när det faktiskt inte är längre än att man kan cykla dit!) och var på dåligt humör. Irritationen över att känna sig som inneboende i sitt eget hem hängde kvar. 
  L hade inte heller några kontanter och sprang runt och vände utochin på alla fickor för att skramla ihop till en bussbiljett. Till slut blev jag skitless och satte mig på cykeln och åkte ut till gamla lägenheten i väntan på besiktningsmannen. När jag suttit där en kvart och ångat i mina dyngsura kläder kom L farande, lika plaskblöt hon. Det blev visst cykel i alla fall.. Efter ännu några minuter dök besiktningsmannen, som var en kvinna, upp. Våra ansträngningar med skurhinkarna belönades med ett G i protokollet och så lämnade vi nycklarna ifrån oss. 
  Jag slängde upp min sista flyttkartong på packisen och tog mitt tvåochenhalvmeters armeringsjärn under armen och så cyklade vi tillbaka mot stan för sista gången den här sommaren.

Hejdå Porsögården!

Väl hemma i lägenheten kände jag hur comboskapet åt på mig och bloggabstinensen satte in på allvar. Internetuppkopplingen är inte ordnad än och jag har dessutom inget pålitligt don att sitt vid, så jag bestämde mig för att ta nästa buss tillbaka till Hpda igen. Så nu sitter jag på Monte och väntar på att resten av familjen ska jobba färdigt så jag får åka Hem Till Gården.
  Det har varit en småjobbig helg och jag är glad att flytten är avklarad. När jag kommer tillbaka till Residenset nästa gång ska jag hugga tag i L så vi får sätta oss ner och göra upp villkoren för comboskapet.


Slutligen:
...vill jag bara passa på att säga

TACK!!

till alla som kom och hjälpte till med både prylar och piano. Utan er hade vi stått där fortfarande och sopat flisor nedanför trappen!