Flyttad
Jaha, då var man flyttad då. Och det gick till ungefär som jag hade väntat mig. L hade hyrt lastbil mellan fyra och åtta på söndag eftermiddag och kväll. På den tiden skulle vi flytta tre personers bohag inklusive mitt pianofanskap mellan tre olika adresser. Hade hon tänkt.
L tillbringade helgen på PDOL men hade lovat komma hem i tid till flytten så vi skulle hinna packa ihop det sista och planera hur allt skulle lastas så det skulle gå snabbt och smidigt. Klockan tre hade hon fortfarande inte dykt upp. Jag satt och hann surna till ordentligt medan jag väntade. Till slut kom hon ändå och vi hann inte göra så mycket innan det var dags att cykla in till stan och hämta lastbilen.
M och L hade i min frånvaro utsett mig till chaufför och även om jag inte fick vara med och säga mitt så tycker jag de fattade ett mycket bra beslut. Jag älskar att köra stora saker!!
M skulle komma och hjälpa till, men glömde telefonen i Piteå och körde tillbaka för att hämta den. Och sen startade naturligtvis inte bilen.. Till slut lyckades han ändå på något sätt övertala den att orka en bit till och dök upp någon gång efter fem. Under tiden bar, kånkade, släpade och lastade jag o L. Det tyngsta fick förstås jag ta eftersom hon fått tillbaka inflammationen i handen efter att ha hållit i kameran under hela PDOL.
Ungefär två och en halv timme senare var lastbilen full och vi åkte hem till mitt nya residens och började lossa. Tack vare oväntad bärhjälp tömdes lastbilen i ett huj och vi körde tillbaka för en andra vända. Där slöt fler ur bärhjälpslaget för mitt piano upp och när vi fått på M:s grejer började vi baxa. Faaan vad det väger! Men baxarna gjorde ett ruskigt bra jobb och vi lyckades få ut pjäsen och upp den på lastbilen utan att någon skadades allvarligt. Eller jo, jag fick en sticka i fingret..
När pianot skulle av anlände A och hennes man T, plus barn, och en extra uppsättning baxararmar som satt på en tränarkompis till T. Jag hann bara fiska upp nycklarna ur väskan så låg pianot på backen. Hej vad det gick! Vi hade en liten förhoppning om att kunna få upp pianot de fyra trappstegen till porten med hjälp av handikapphissen, men den drömmen fick vi släppa. Baxarteamet hade alla möjliga vilda lösningsförslag som mest troligt hade resulterat i både krosskador och en hög kaffeved (jag hann nästan bli lite nervös), men sist och slutligen fick vi ta det den gamla hederliga vägen och: baxa upp pianot. L kom på att hon nog inte hade plats för pianot i sitt rum ändå så det fick hamna i mitt. Och då hade hon ändå lyckats snacka till sig det största rummet!
Här har vi ännu ett irritationsmoment.. Trots att det är jag som fixat lägenhet och står på kontraktet så känns det mer som att jag är inneboende än att hon skulle vara det. Hon har största rummet, och var man än tittar i lägenheten så är det hennes saker man ser. Jag tror jag måste ta tag i det här och styra upp lite. Har ingen lust att vara inneboende hos mig själv. Har hon så mycket prylar att hon inte får plats - ens i det största rummet - så får hon göra sig av med lite! Jag har inte köpt grejerna åt henne och jag tänker definitivt inte lida för att hon är prylgalen! (Pepp!) Låter jag irriterad?
Igår var det dags att städa ur lägenheten. Eftersom L säger sig vara väldigt klökmagad tog hon köket och vardagsrummet och jag fick ta hand om badrummet och mitt rum. Jag skulle gärna beskriva allt jag hittade i golvbrunnen och vattenlåset till handfatet, men det är inte jag som äger tangentbordet som i så fall kommer att bli marinerad i min frukost så jag låter bli. Jag måste säga att städandet gick med en jävla fart. Efter en stund i badrummet kom jag igång på allvar. Först impregnerade jag hela rummet med rengöringsmedel. Kemikalierna låg som en tjock smog i luften och jag kan bara fantisera om vad den gjorde med mina lungor. Jag är garanterat bacillfri, både på in- och utsidan nu i alla fall. Hostandes gick jag sedan lös med borste, svamp och trasa. Slutligen sprutade jag vatten över alla marker och kvar blev ett skinande rent badrum. Klockan var nog inte ens nio när vi begav oss hemåt. Det måste sett rätt roligt ut.
Jag var fast stationerad ute vid lastbilen den sista vändan och svingade flyttkartonger så jag hade inte så stor koll på vad som hände inomhus och av någon anledning var det ingen som brytt sig om att bära ut min extramadrass till lastbilen. De sa att stället var tömt innan vi åkte sista gången och jag var ju dum som inte gick in och kollade..
Hur som helst så rullade jag ihop madrassen och pressade ner mellan benen på en uppochnedvänd pall. Den här kebabrullen klämde jag sedan fast på pakethållaren. Och så vinglade vi hemåt. Mitt armeringsjärn (gardinstång), en golvskrapa och den sista flyttkartongen med småprylar fick jag lämna kvar till nästa dag.
På vägen stannade vi till på OK och köpte ett sexpack folkisar och varsin liter nyponsoppa. Jag drack upp nyponsoppan i ett nafs och sen sippade jag på en öl fram till förbi läggdags.
Ja, vi tog oss alltså igenom flytten även om vissa komplikationer tillstötte. Missbedömningarna hade jag räknat med, så jag tröstar mig med nöjet att kunna säga "vad var det jag sa!" och se äckligt besserwissrig ut.
L tillbringade helgen på PDOL men hade lovat komma hem i tid till flytten så vi skulle hinna packa ihop det sista och planera hur allt skulle lastas så det skulle gå snabbt och smidigt. Klockan tre hade hon fortfarande inte dykt upp. Jag satt och hann surna till ordentligt medan jag väntade. Till slut kom hon ändå och vi hann inte göra så mycket innan det var dags att cykla in till stan och hämta lastbilen.
M och L hade i min frånvaro utsett mig till chaufför och även om jag inte fick vara med och säga mitt så tycker jag de fattade ett mycket bra beslut. Jag älskar att köra stora saker!!
M skulle komma och hjälpa till, men glömde telefonen i Piteå och körde tillbaka för att hämta den. Och sen startade naturligtvis inte bilen.. Till slut lyckades han ändå på något sätt övertala den att orka en bit till och dök upp någon gång efter fem. Under tiden bar, kånkade, släpade och lastade jag o L. Det tyngsta fick förstås jag ta eftersom hon fått tillbaka inflammationen i handen efter att ha hållit i kameran under hela PDOL.
Ungefär två och en halv timme senare var lastbilen full och vi åkte hem till mitt nya residens och började lossa. Tack vare oväntad bärhjälp tömdes lastbilen i ett huj och vi körde tillbaka för en andra vända. Där slöt fler ur bärhjälpslaget för mitt piano upp och när vi fått på M:s grejer började vi baxa. Faaan vad det väger! Men baxarna gjorde ett ruskigt bra jobb och vi lyckades få ut pjäsen och upp den på lastbilen utan att någon skadades allvarligt. Eller jo, jag fick en sticka i fingret..
När pianot skulle av anlände A och hennes man T, plus barn, och en extra uppsättning baxararmar som satt på en tränarkompis till T. Jag hann bara fiska upp nycklarna ur väskan så låg pianot på backen. Hej vad det gick! Vi hade en liten förhoppning om att kunna få upp pianot de fyra trappstegen till porten med hjälp av handikapphissen, men den drömmen fick vi släppa. Baxarteamet hade alla möjliga vilda lösningsförslag som mest troligt hade resulterat i både krosskador och en hög kaffeved (jag hann nästan bli lite nervös), men sist och slutligen fick vi ta det den gamla hederliga vägen och: baxa upp pianot. L kom på att hon nog inte hade plats för pianot i sitt rum ändå så det fick hamna i mitt. Och då hade hon ändå lyckats snacka till sig det största rummet!
Här har vi ännu ett irritationsmoment.. Trots att det är jag som fixat lägenhet och står på kontraktet så känns det mer som att jag är inneboende än att hon skulle vara det. Hon har största rummet, och var man än tittar i lägenheten så är det hennes saker man ser. Jag tror jag måste ta tag i det här och styra upp lite. Har ingen lust att vara inneboende hos mig själv. Har hon så mycket prylar att hon inte får plats - ens i det största rummet - så får hon göra sig av med lite! Jag har inte köpt grejerna åt henne och jag tänker definitivt inte lida för att hon är prylgalen! (Pepp!) Låter jag irriterad?
Igår var det dags att städa ur lägenheten. Eftersom L säger sig vara väldigt klökmagad tog hon köket och vardagsrummet och jag fick ta hand om badrummet och mitt rum. Jag skulle gärna beskriva allt jag hittade i golvbrunnen och vattenlåset till handfatet, men det är inte jag som äger tangentbordet som i så fall kommer att bli marinerad i min frukost så jag låter bli. Jag måste säga att städandet gick med en jävla fart. Efter en stund i badrummet kom jag igång på allvar. Först impregnerade jag hela rummet med rengöringsmedel. Kemikalierna låg som en tjock smog i luften och jag kan bara fantisera om vad den gjorde med mina lungor. Jag är garanterat bacillfri, både på in- och utsidan nu i alla fall. Hostandes gick jag sedan lös med borste, svamp och trasa. Slutligen sprutade jag vatten över alla marker och kvar blev ett skinande rent badrum. Klockan var nog inte ens nio när vi begav oss hemåt. Det måste sett rätt roligt ut.
Jag var fast stationerad ute vid lastbilen den sista vändan och svingade flyttkartonger så jag hade inte så stor koll på vad som hände inomhus och av någon anledning var det ingen som brytt sig om att bära ut min extramadrass till lastbilen. De sa att stället var tömt innan vi åkte sista gången och jag var ju dum som inte gick in och kollade..
Hur som helst så rullade jag ihop madrassen och pressade ner mellan benen på en uppochnedvänd pall. Den här kebabrullen klämde jag sedan fast på pakethållaren. Och så vinglade vi hemåt. Mitt armeringsjärn (gardinstång), en golvskrapa och den sista flyttkartongen med småprylar fick jag lämna kvar till nästa dag.
På vägen stannade vi till på OK och köpte ett sexpack folkisar och varsin liter nyponsoppa. Jag drack upp nyponsoppan i ett nafs och sen sippade jag på en öl fram till förbi läggdags.
Ja, vi tog oss alltså igenom flytten även om vissa komplikationer tillstötte. Missbedömningarna hade jag räknat med, så jag tröstar mig med nöjet att kunna säga "vad var det jag sa!" och se äckligt besserwissrig ut.
Kommentarer
Trackback