Får man ändra sig?

Jag tar tillbaka det där med att jag nog överlever sommaren. Ångestmonstret har mig och jag kan inte slå mig fri! Känslan av meningslöshet är så påtaglig och varför ska man då kämpa?
Försöker mana fram den där känslan av att vara fruktansvärt stark och omöjlig att besegra. Men jag hittar den inte. Var det tillfällig sinnesförvirring? En psykos? Är det sånt vårsolen gör med folk. I så fall ska jag nog sluta dyrka den.
Eller är det nu som inte är sant?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback