emas

Sant Fia, jag missade att skriva om mitt besök i Tväråbäck, hos familjen Ender! Det började med att jag såg Fias namn i en bok på bokat-hyllan på universitetsbiblioteket. Fia! Nog för att jag tänkt åka ut o säga hej oavsett, men då kom jag mig för att dra iväg första smset med avslöjandet om att jag var i stan.
Strax efter lunch på tisdagen hoppade jag i bilen och började köra. Men det pågick någon sorts vägarbeten på vägen ut mot Vännäs, så det var omledningar med orange skyltar. Lydigt följde jag skyltarna, allt längre ut i skogen. Det blev glesare och glesare mellan skyltarna och jag körde och körde och körde. Och körde. Jag funderade på vilket fantastiskt roligt practical joke det skulle vara att slänga upp lite orange skyltar o ha folk att köra miltals ut i skogen och sedan låta dem bli stående mitt på en åker. Gotcha! Jag började misstänka att det var precis vad jag råkat ut för. Jag vet inte hur länge jag snurrade runt på de där småvägarna (var på väg att vända flera gånger om, men så kom en ny skylt, precis när jag började leta efter en bra plats att göra ett lappkast på) innan jag ÄNTLIGEN kom fram till Vännäs. När jag kom in hos Fia fick jag veta att den där omledningen är på grund av att de stängt av halva vägbanan på en bro just innan Vännäs, men att det går att köra där ändå.. Tack för det televerket!! Nåja, jag fick ju se lite fin natur *mantra: tänka positivt, tänka positivt*
Tjohoo vad mysigt att få träffa gammvänner! Gammal är äldst så att säga. Promenad med dogsen, ostmackor, hämta barn på dagis, baka äppelkaka och ligga och snacka i soffan med hundar och barn klättrande överallt. Jag tror fortfarande på min idé om att tvångsförflytta alla mina älsklingar till ett avskilt ställe, sätta upp en massa spänningssatt taggtråd runt området och leva lyckligt kollektivliv med dem man tycker om. Ingen skulle någonsin få lämna området! Vad sa du, diktatoriskt? Skulle de inte gilla att få bo där med mig kanske? Tycker man om någon så gör man! (..passus...)
När det var dags att köra tillbaka mot Umeå gav jag fan i de orange skyltarna och fick stå ett par minuter vid ett rödljus på den där bron, men sen var det raka vägen in till stan. Den vägen måste varit halva sverige kortare, minst!

Igår råkade jag faktiskt ut för ett practical joke. Satt i datasalen på skolan och skulle logga in. Men det ville sig inte. Dessutom kändes det inte riktigt som det skulle i fingrarna när jag skrev in lösenordet. Kanske för att jag använt det så lite det senaste halvåret, tänkte jag. Och fortsatte försöka.
...tills jag tittade lite närmare på tangentbordet. Vasaatan!? G och H har ju bytt plats! Och inte ens skickat in till adressändring.                                      

Jag pillrade loss tangenterna och la tillbaka dem på rätt plats. Japp. Nu kändes det mycket bättre i fingrarna, och så var jag inloggad. Var tvungen att fnissa lite för mig själv. Precis det där hade jag tänkt göra på chefens tangentbord innan jag drog iväg från Gällivare. Hehe, det hade varit ett kul sista hejdå. Och lämpligt att inte vara på plats när han upptäcker det, för han kan vara lite het. Nu blev det dock inte så. Jag hade så fullt upp med att avsluta och packa och säga hejdå, så det buset får jag spara till nästa gång.

Ska strax iväg på Boxing på Helex. Fantastiskt kul att ha kommit igång med träningen igen:)