Jul, separationsångest och en klapp på axeln

Jag tänkte börja med att be om ursäkt för att jag är så dålig på att uppdatera, men det börjar kännas lite tjatigt, så jag tror faktiskt jag skiter i det! Orkar någon hänga med här ändå så är det väl värt en klapp på axeln, men det är ju trots allt mest för min egen skull som jag gör det här! Ni som tar del av resultatet kommer tyvärr i andra hand!

Till alla er som är värda en klapp på axeln så kan jag berätta att jag haft ett fantastiskt skönt och avslappnat jullov. Och att jag fortfarande inte vet när det kommer att upphöra. Jag startade datorn för att kolla när läsperioden drar igång igen, men fortsätter att skjuta upp det in i det längsta.

Att avsluta uppe i Gällivare var förenat med rätt mycket separationsångest. I alla fall under tiden jag packade och städade upp i Boendet. Stället och människorna finns ju kvar! Men jag kommer att sakna jobbet. Kanske inte att stiga upp fem på morgonen, sätta sig i en kall bil och åka 3 mil ut i ingenstans för att byta om till världens jävla skitigaste arbetskläder och bege sig ut i iskyla och blåst och pulsa så långt bort från etableringens varma baracker man kan komma utan att hamna i dammen - bara för att upptäcka att man glömt något och få pulsa tillbaka en halv kilometer för att hämta det man glömt. Eller jo. Det kommer jag nog att göra. Det var ju en del av tjusningen med det hela! Allt utom att stiga upp kl 5 på morgonen och vara så trött så att man skulle sälja sin egen mor och pojkvännens alla prylar bara för att få snooza en gång till..

Julhelgen var jag hemma i paradiset och som en extra karamell att suga på visade det sig att Brorsan (den utan fru och barn) skulle komma upp från människobyn och fira en vit jul. Och julen var precis så vit och julig som den skulle. I övrigt kom den med lite mer stolliga upptåg och lite mindre onyttig mat än vad som är brukligt i andra svenska hem, men å andra sidan är det sällan vår familj prickar det som verkar vara norm.. Jag kompenserade med att äta några extra chokladpraliner innan jag åkte därifrån.

God Jul för fan!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback