Lågsäsong
Märkligt hur allt stannar upp när det är kallt ute. Ju kallare det är desto långsammare går allt, ungefär som om världens hydraulik frusits seg som kola, som om tidens kugghjul inte riktigt hänger med. Alla går runt i dvala med axlarna uppkurade till öronen mot den snorkalla blåsten.
Praktikanten på T:s jobb gjorde sin sista vecka och skulle firas av. Vi strålade samman på Invit. Det var rätt välfyllt när vi kom, men det varade bara fram till halv elva ungefär. Då började after work-folket drypa av och vi gick vidare. Kollade läget på Olivers, men där ekade det tomt och vakten närapå avrådde oss från att gå in. Så vi gjorde ett lappkast och gick bort till Kaffelino i stället. Där ekade det om möljigt ännu mer och efterklangstiden var längre än tomtens skägg, men vi parkerade vid baren. En kväll i lugnt tempo. Till och med partydjuren verkar ha gått i ide.
När vi inte ides dricka mer öl ropade C:s mage efter pizza, så vi gick bort till matstället. Där hittade vi stans enda figur som inte gått i ide. En vältankad medelålders tant som stod och skrek för allt vad tygen höll. Jag förstod aldrig riktigt vad det handlade om, men hon var het som fan och gjorde Jävligt Klart för alla närvarande att hon Fan inte tänkte betala för att killen bakom henne i kön hade högre utbildning än hon. Jag tror hon var arbetslös och arg på politiken. Och på killen bakom henne i kön. Ja, egentligen verkade hon faktiskt vara arg på hela världen. Hon blev utkastad. Två gånger. Hela hennes tragikomiska uppenbarelse gjodre mig lite beklämd, men å andra sidan var hon rätt upplivande. Det var kvällens underhållning och behållning!
Sen kungjorde T att hans ben slutade fungera i samma ögonblick som han tog den sista tuggan pizza, så vi var tvungna att ringa på taxi. Även om jag är Emot att åka taxi hem från krogen så måste jag faktiskt erkänna att det var skönt att slippa gå hem i den där skitblåsten.
Praktikanten på T:s jobb gjorde sin sista vecka och skulle firas av. Vi strålade samman på Invit. Det var rätt välfyllt när vi kom, men det varade bara fram till halv elva ungefär. Då började after work-folket drypa av och vi gick vidare. Kollade läget på Olivers, men där ekade det tomt och vakten närapå avrådde oss från att gå in. Så vi gjorde ett lappkast och gick bort till Kaffelino i stället. Där ekade det om möljigt ännu mer och efterklangstiden var längre än tomtens skägg, men vi parkerade vid baren. En kväll i lugnt tempo. Till och med partydjuren verkar ha gått i ide.
När vi inte ides dricka mer öl ropade C:s mage efter pizza, så vi gick bort till matstället. Där hittade vi stans enda figur som inte gått i ide. En vältankad medelålders tant som stod och skrek för allt vad tygen höll. Jag förstod aldrig riktigt vad det handlade om, men hon var het som fan och gjorde Jävligt Klart för alla närvarande att hon Fan inte tänkte betala för att killen bakom henne i kön hade högre utbildning än hon. Jag tror hon var arbetslös och arg på politiken. Och på killen bakom henne i kön. Ja, egentligen verkade hon faktiskt vara arg på hela världen. Hon blev utkastad. Två gånger. Hela hennes tragikomiska uppenbarelse gjodre mig lite beklämd, men å andra sidan var hon rätt upplivande. Det var kvällens underhållning och behållning!
Sen kungjorde T att hans ben slutade fungera i samma ögonblick som han tog den sista tuggan pizza, så vi var tvungna att ringa på taxi. Även om jag är Emot att åka taxi hem från krogen så måste jag faktiskt erkänna att det var skönt att slippa gå hem i den där skitblåsten.
Kommentarer
Trackback