emas

Jag berättade aldrig om min födelsedag. Den var bra. Det var T, Stysteryster, Ma, Pa och jag hemma hos Ma i byjin. J2 kom med eftermiddagsbussen.

Födelsedagsmorgonen kom Ma o väckte o överräckte en liten lapp med dagens program. Fick order om att komma ner och käka frukost i morgonrock (huh?). Vid frukostbordet satt O, en ny stjärna på Mas jobb och i hallen stod hennes massagebänk... Efter frukost fick jag alltså en helkroppsmassage som bara förstördes av att jag blev så satans kissnödig efter ett tag att jag hade svårt att slappna av. Och jag kom mig inte för att be om att få gå på toaletten heller.

Efter massage och toalettbesök fick jag öppna presenter och julklappar (har inte varit hemma sedan före jul o det låg kvar några klappar i byjin från systeryster). Fick PRECIS vad jag önskat mig! Flera uppsättningar sängkläader - både redigt bomull och lyxigt satin, konsoler till mina 'fyndade' hyllplan och en Canon Ixus 75..  

Större delen av eftermiddagen gick åt till att fixa käk och äta det.  Vitvinsmusselsoppa, mammas nybakade bröd och goda sallader. Exotisk fruktsallad till efterrätt. När vi var så stuffed att vi omöjligt kunde röra oss ur fläcken var det dags att stuva in oss i bilarna och åka in till stan för att se opera streamad från Metropolitan i New York. Puccinis Manon Lescaut med finskan Carita Mattila. Fascinerande måste jag säga! Gillar konceptet, men formatet var stretchat på bredden så alla såg ut som feta dvärgar heh! Systeryster störde sig på att det var fårade förtitaggare i tonårsrollerna. Jag antar att det är svårt att få tag på sjuttonåringar med mogna operaröster.

När vi kom hem satt vi och drack yogithe ända in på småtimmarna.

Summa sumarum: Skithärlig födelsedag! Tack La Familia!!