emas

Att lyckas är lätt. Det är en engångsgrej och kan ske av misstag. Att vara lyckad är svårare. Det är ett mer permanent tillstånd och kräver en rad framgångar (definition av framgång lämnar jag åt läsaren). Att lyckas flera gånger i rad är inte längre tur utan beslutsamhet, målmedvetenhet, och skicklighet. Men inte heller detta är omöjligt.
  Det som är något av det svåraste är att känna sig lyckad. Att känna sig lyckad behöver inte vara avhängigt av vare sig att lyckas eller att vara lyckad. Att känna sig lyckad är en permanent sinnesstämning. Det är ett förhållningssätt, inställningen till livet! Det jobbigaste med alltihop är att en känsla av att vara lyckad är lika flyktig som etanol. Plötsligt en dag lägger man ner alla föreställningar om hur man egentligen borde vara och inser sitt värde. Man ler mot solen, är lycklig och en uppskattande blick från främlingen på gatan bekräftar känslan av att vara lyckad. Tyvärr föder den här känslan ett habegär. Om inte efter mer så i alla fall en önskan om att få stanna kvar i de lyckades sällskap. Här börjar en negativ spiral där man kämpar för att vinna mer samtidigt som man har båda händerna upptagna med att hålla kvar det man redan har. Girigheten. Man blandar ihop begreppen och tror att känslan man lyckats fånga kommer sig av en händelse eller en prestation och sedan gör man allt för att återskapa det här tillfället. Sen vet man inget mer förrän man plötsligt ligger där på botten.
  Tyvärr är den här känslan ömtåligare än en fjärils vingar. 

Nästa gång jag känner mig lyckad ska jag bara luta mig tillbaka och njuta av känslan! Öppna handen och låta lyckan landa.