emas

Funderade lite till på det där med att känna sig lyckad, att vara lycklig. När jag läste igenom föregående inlägg fick jag känslan att hon (jag??) som skrivit det menade att det bara handlar om att sänka ambitionsnivån och kraven tillräckligt mycket, så att man garanterat klarar sig - helst med marginal!
  Fast det var inte det jag menade, och är inte det jag är ute efter. (Hon vet nog inte vad det är hon är ute efter. Hon låter bara tankarna rinna ut genom fingrarna och läser sedan med intresse och försöker förstå vad det är hon egentligen menar, hon där som kallar sig jag..)
  Lyckokänslan ligger egentligen i något som jag varit inne och nosat på tidigare.

Att leva i nuet.

Och att lägga av sig de där föreställningarna om att det är yttre faktorer som avgör graden av lycka. Som avgör hur lyckad man känner sig. Ens egna prestationer eller bekräftelse och uppskattning från andra. Skulle jag säga att jag är helt obrydd om omvärlden och hur den uppfattar mig skulle jag ljuga. Jag är en social varelse, ett flockdjur, och har uppfattningen att jag är biologiskt programmerad till att söka uppskattning och acceptans hos övriga individer i flocken. Men till en viss gräns. 
  Jag menar nog bara samma sak som många människor före mig kommit fram till. Den absoluta, sanna och varaktiga lyckan finner jag inte i världen. Den måste jag söka inom mig själv. Och när jag funnit den måste jag fortsätta. Lyckan är ett lika sällsamt djur som näktergalen i sagan. Jag måste lägga ned min stolthet och uppfattningen om att jag funnit den slutgiltiga lösningen. För den finns inte. Tiden står inte stilla och allt förändras med den. Och jag måste följa med. Jag vill finna harmoni och balans mellan det värdsliga och det själsliga. En balans som inte är statisk utan som ständigt följer med tiden och förändringarna. Och som inte behöver vara densamma i de olika dimensionerna av varande.
  När insikten kom om att världen inte är målad i svartvitt utan att det mesta befinner sig någonstans däremellan, i olika grå nyanser, blev allt så mycket svårare. För att inte tala om när jag upptäckte färgerna..