emas

Fia utmanade. Och jag antar att jag kände mig träffad...


5 saker jag gör nästan varje dag och som jag blir glad/lycklig av:

1. Pratar med T!
2. Varje kväll innan jag somnar ligger jag och tänker gladtankar. En enda lång egotripp in i sömnen!
3. Lyssnar på BKO.
    ...Eller Tracy.
    ...eller Mark Knopfler.
    Och sjunger med!
4. Fantiserar och dagdrömmer
5. Jag har sån TUUUUR! Jag börjar så smått tro att jag är förföljd av en hel armé av skyddsänglar som går tredubbla skift för att se till att inget ont händer mig. Någonsin. Jag gillar den tanken.

Julen var bus, bus, bus m brorsbarnen V och T. Var hög på egotrippen att vara idol och älskad faster hela veckan! De talade om för mig att jag var heeelt knäpp!!! Och jag älskade det.
  Överdrivet mycket mat (skoja att det blir hundratals mil i bassängen i vår!) och alldeles för lite sömn. När kidsen nattats passade jag på att plöja igenom böcker tills klockan blev tidig morgon och sen fick man kunglig väckning när barnen äääntligen fick tillåtelse att väcka faster o farmor. Farmor gillar sovmornar lika mycket som jag gör haha. Den bästa väckningen kom två dagar innan julafton. Först fick sig hjärtat en kickstart när en liten unge kröp ner bredvid mig under täcket och placerade ett par iskalla fötter på min mage. Innan jag hunnit hämta mig från den chocken fick jag upprepade slag i huvudet med en ballong samtidigt som någon för full hals gjorde det klart för mig att klockan var JÄÄÄTTEMYCKET och att nu var det minsann dags att stiga UPP!! Och saga skulle de ha också. Bara att böja sig för den överlägsna offensiven. Gnugga sömnen ur ögonen och läsa om Emmas första dag på dagis innan det var dags att välta ur sängen. Även om det var bryskt så är det tusen gånger bättre att vakna så än att slitas ur sömnen av en elak väckarklocka. Lätt!
  Jag har fortfarande inte en aning om vem som dolde sig bakom tomtemasken. Det var inte Tomten för han hade ingen norrlandsdialekt, men han var likväl generös och delade ut bäde klappar och kramar. Jag fick mer än jag förväntat, nästan mer än jag förtjänat.

Efter en vecka i fjollträsk lyckades jag till slut få tag på en billig båtbiljett över till Åbo och en inte fullt lika billig bussbiljett vidare upp till Vasa. Sov större delen av resan, men hann ändå ta en runda genom tax free-shopen. Karameller och lite alkoholhaltigt till svärfamiljen. Segeisar för att dryga ut färdkosten (och fick lägga till ännu några längder i bassängen till vårens kommande badhusbesök).. 
  I Finland drabbades jag av en dödlig förälskelse (T, jag vet att du kommer att förlåta mig för det här, för du blev minst lika kär som jag!). Bella, Bella Bella!!! En liten rufsig wheten terrier valp som åt upp hela mitt hjärta i en enda tugga! Jag blundar och önskedrömmer om små tass-tass-tass mot hal parkett och nålvassa tänder som rispar huden..

Jaja... det blev nyår. Större delen av T:s gamla kompisgäng hade samlats i en lägenhet för att festa in det nya året. Kanske inte riktigt 30, men fler än 20. Pajer, sallader, snittar, ost, kex, vindruvor, salta snacks och diverse drycker. Och en prestigefylld pidroturnering. Vi avbröt bara en kort stund för att gå ner på stranden o se Vasa Stads skatteinkomster flyga i luften i ett fyrverkeri som fick diafragman att vibrera. Skål i champagne och Gott Nytt År TamejSaatan! 
  För en gångs skull var det flera som tog sitt förnuft tillfånga och lät bli att springa ut på högljudd nattklubb. I stället övergick förfest omärkligt i efterfest och rätt vad det var hade klockan blivit halv åtta på morgonen och vi lyckades få tag på en taxi hem till sängen.

Vi hann med ett besök ute på skäret med mys framför brasan, tända ljus och vedeldad bastu. Blankskrubbade tog vi T:s nya bärbara baby med oss upp till dubbelsängen på sovloftet och såg flera avsnitt av min julklapp innan vi somnade. Lost, 3:e säsongen. Lostavsnitt ska definitivt konsumeras i klump!

Den 5:e var det dop. T blev Gudfar och jag satt på första parkett och skulle föereviga den heliga handlingen med T:s Nikon D70. Men så var det ingen som kommit ihåg att lägga i minneskortet. Tur det fanns andra som varit mer förutseende..  För att kompensera sjöng jag Tryggare Kan Ingen Vara så jag nästan överröstade både präst och orgel. Kände mig rätt nöjd med min insats ändå.

Sen var det bara hemresan kvar. Radio och småprat genom Österbotten, in i finska Lappland. När vi passerat gränsen och den sovande handelsmetropolen Haparanda var klockan närmare midnatt och T kom på att han ju faktiskt kunde sitta o jobba på passagerarplats. Så jag navigerade hem genom snöröken till hans förnöjsamma knapprande och BKO på bilstereon.  

Idag började jag skolan igen.

Hon läser mig så enkelt så det är läskigt ibland, Siss. Inte för att jag är särskilt hemlig av mig (duh!), men hon ser verkligen tankarna! Sen verkar det som att vi är i fas mentalt på något annat konstigt sätt också. Som de där apstammarna som började använda verktyg samtidigt, på olika platser, oberoende av varandra. Såna är vi. Nästan så man börjar tro på Gud. Å andra sidan är vi så fruktansvärt gudomliga i oss själva (särskilt kombinationen) så det behövs inte *flina*. 
  Alltså verkar det som att kommunikation egentligen inte är nödvändigt. Trots detta har vi alltså gjort vårt allra bästa för att försöka snacka hål i huvudet på varandra. Skrattat, pratat, skrattat, pratat. Hade kunnat stanna i Umeå resten av livet kändes det som. I alla fall några veckor till. Men hennes munkcombosar hade kanske haft annat att invända i så fall..

Är hemma i Luleå och mellanlandar. Städar, tvättar och packar om. Vattnar blommorna. Åker mot Fjollträsk imorgon förmiddag. Kommer inte tillbaka förrän andra veckan i januari.

Idag är jag Leia. Men en busigare, lättsammare variant.

Om knappt en timme sitter jag på tåget, mot Umeå. Siss, here I come!

På fredag planerar jag ta jullov. Vet inte om jag nämnde det tidigare, men det blir en ödslig, systerlös jul i år. Fällde nästan en tår när jag insåg det. För att kompensera bestämde jag mig för att åka ner till Umeå och systeryster några dagar innan det blir dags att åka ner till Fjollträsk. Ska kolla med min lastbilschaffis om det går några turer..

Just nu känns det som att jag helst skulle stanna hemma och göra inget alls de tre veckor jag inte har någon skola. Titta på snön. Sova, sova, sova. (Sov till fem på eftermiddagen idag. Så illa är det med mig!) Men väluppfostrad som jag är så lägger jag en stor del av min löjliga studentbudget för att kajka land och rike runt och träffa övriga mycket mer välbeställda familjemedlemmar. Ja, inte systeryster då, men övriga.. Borde ta en alternativ jul något år. Inte lägga ut ett jävla öre på den här kommersialistiska hetsen. Fiska upp min Allrakäraste Syster, och kura med henne hela julen. Sticka sockar och suga på hårda bröstkarameller. Kanske göra en snöängel eller två. Jag saknar mormor.

Peace and love
Over and Out

Veckans lunch och middag:

1 burk konserverade kikärtor
2 msk creme fraiche vitlök
1 msk olja
en skvätt pressad citron
vitlökspulver
citronpeppar
örtsalt
svartpeppar

Det är på nätterna man börjar fundera massa konstiga saker. När man är trött och tankarna drar iväg på egna äventyr. Det är som att man inte har samma hinna mellan tankarna och känslorna. Blir nästan svårt att urskilja vad som är verkligt.

Sommaren kom tillbaka. Pang bara. Som ett slag i magen.
Just nu vill jag inte vara ensam.

Jag har lyckats igen! Jag lyckades formatera, ominstallera operativsystem och få in drivrutiner och program. Min taktik att klicka vilt på allt jag hittade fungerade alldeles utmärkt. Å andra sidan hade jag kanske sluppit hela proceduren om jag inte vore så skjutglad. Eller klickglad då.. Jag lyckades nämligen få in ett helt stall med trojaner igår. Mitt antivirusabonnemang hade förstås gått ut för länge sen och hittade inte trojanerna. Laddade ner ett nytt program som visserligen hittade och varnade, men inte lyckades skrämma något på flykten. Dessutom var jag ju så dum att jag inte avinstallerade det försa virusprogrammet innan jag drog hem det andra så de började bråka med varann som snorungar om den bästa spaden i sandlådan. Det slutade med att datorn helt enkelt gav upp. Inget fungerade. Formatera kändes som det enklaste alternativet, särskilt eftersom jag inte har så mycket på datorn som inte får gå förlorat. Det är bara en grej...

...på något konstigt vis har jag lyckats få windows på båda partitionerna.. Jag är lite rädd att jag formaterade fel disk, vilket i så fall innebär att jag raderat det lilla jag nu fakistkt ville ha kvar (som låg på andra disken) och lämnat c-disken och trojanerna orörda, ostörda... *suck*  Jag tar tag i det i morgon. Eller nån annan dag.

Det är inte lätt att vara självutnämnd dataexpert alla gånger.. Hej på er!

En slagborr, ett vattenpass, nån timme tid och lite energi. Det är vad jag behöver. Så kanske jag skulle få upp de där hyllorna som ligger och blänger på mig längs ena  väggen.. och få plockat ur den sista flyttkartongen, städat mitt rum och ställt iordning alla grejer som ligger och skräpar, satta på hold...

Typiskt. Första läsperioden går jag på som en ångvält. Vill allt, orkar allt, klarar allt och så efter första tentan är det som att luften går ur mig. Orkar inte lyfta ett finger! Snittar på 10-11 timmar sömn varje natt. Dygnsrytmen åt helvete. Övergången råkar ligga precis där vi ställer om till vintertid. Jag pallar inte mörkret, bara att inse det. Blir värre och värre för varje år. Tror banne mig tidens tand börjar gnaga på mig med. Jag som är odödlig!

Men jag lyckades ta mig upp i morse. Jag borde fan ha medalj!

Gick aldrig o la mig igår. Tordes inte. Tentapluggade hela natten (ute i god tid som vanligt va) och så hade jag en mer än lovligt störd dygnsrytm sedan innan, så vid fem på morgonen bestämde jag mig för att det var lika bra att fortsätta hålla sig vaken. Annars hade pluggandet varit in vain, och den tankten gillade jag inte. Det blev en film och sedan en lång dusch. Snorkalla vindar på väg till bussen. Fy fan. Och inga långkallingar hade jag heller.
Favvochaffisen bakom ratten så man slocknade såklart redan innan Norrfjärden..
Kom in i en andra andning när vi satt och genrepade i fiket fram till lunch. Så jag överlevde tentan med.

För en gångs skulle är jag o Combon hemma samtidigt. En hel kväll. Vi skulle klara oss m en etta, så sällan som vi ser varandra!
Hon bjuder på kaffe o glass. Bra Combo man har ändå.... =)

Jag fick efterlängtat besök igår. En riktig räddare i nöden. Tyvärr var inte besöket så långvarigt (kom snart tillbaka!)
Inget händer. Skola, äta sova, plugga, skola, äta, plugga sova, plugga, sova, äta, skola

That's my life!

Hur fan lyckas man skära sig med en matkniv? Själv har jag ingen aning, men inte desto mindre har jag lyckats med det konststycket. Blödde gjorde det också! Händer inte så mkt spännande i övrigt. Jag o T firar 4-årsdag på lördag. Men tänker inte bjuda ngn på tårta. Dagen firas på tu man hand på hemlig ort;)

Verkar bli överdrivet mkt att göra den här veckan med.. Får verkligen valuta för mina CSN-pengar!

Såg att min titel som svensk mästare ifrågasätts... Ni får helt enkelt lita på mitt ord. Jag är Svensk Mästare! Flerfaldig till och med!

Var just med om ett av de egendomligaste samtalen någonsin:

Hemtelefonen ringer (bara det är egendomligt eftersom klockan är efter tolv på natten, men jag tänker att det kanske är A som glömt kvar ngt här när hon åkte). Jag svarar. Och någon på andra sidan undrar om jag har tid att prata en liten stund. Jag känner inte igen rösten och söker febrilt i huvudet efter ett namn som skulle kunna passa till rösten. No match och jag hinner varken fråga efter det eller svara på hans fråga innan människan börjar stöna om att knåda mina bröstvårtor. Med mera. Jag blir så ställd att jag bara lägger luren på golvet bredvid telefonen och går tillbaka till matteböckerna. Efter fem minuter går jag tillbaka och kollar om han är kvar, men då är det tyst. Så jag lägger på luren.
  Ytterst egendomligt. Jag har inte ens lämnat ut mitt hemnummer åt fler än familjen och några av mina närmsta vänner, och jag kan med säkerhet säga att någon av dem var det inte. Fast ett telefonnummer är förstås inte så svårt att få tag på för den som vill. Någon som skämtar med mig aprillo? Eller någon som ringde fel? Stackarn! Blir hur som helst tvungen att skratta lite åt det. Världen är full av knepiga typer. Och de allra knepigaste, de dras till mig!

Lika barn leka bäst? =)