emas

Jag var inte alls beredd. Hann inte parera eller hålla emot. 
Bultar i magen och svider i halsen.
Orkar inte låtsas och vara glad idag, men jag orkar inte förklara heller. Stannar inne.
Inte ens Ormberget hjälpte.

På bara ett par dagar har det gått från majgrått till nygrönt. Fortfarande bara som en skir slöja, men värmen är här. Jackan åkte av på väg till skolan och fötterna kändes så lätta! Vad gjorde jag utan solen och ljuset?

Jag tror jag ska tillbaka till Ormberget idag. Inte för att håna eller jaga rätt på ångesten - den rann nog nerför berget ihop med åskregnet. Det är mer i preventivt syfte, för att springa mig lugn. Bara en vecka kvar till första tentan. Det är då fan vad tiden ska gå fort!

Det kändes ungefär som jag väntade mig. Förjävligt.
Fast värre.
Och han förstod inte. Precis som jag trodde.

Nu har han åkt och jag försöker att inte tänka så mkt. Orkar inte känna allt på samma gång. Låter det komma i små doser. Det läskiga är att det var mitt eget beslut. Att jag måste ta allt ansvar själv.

Är jag singel nu då?
Är så glad att jag i alla fall inte är ensam. 

Vad jävligt!

Några timmar kvar. Är så jävla nervös!
Vill helst bara rymma.
Sätta upp en lapp på dörren.

"Slut. Rymt. Hejdå."

Men det går ju inte...
Till råga på allt ska man sköta resten av sitt liv också.
Tentaplugg, rapporter redovisning, inlämningar.
Kan det inte bli sommar!?
Nu!!

Negativt.
Positivt eller negativt?

Dubbelbottnat.

Insikterna haglar över mig och bitarna börjar falla på plats. Plötsligt är jag bara alldeles lugn. Och fruktansvärt stark. Jag räcker för mig gjorde att hela bilden förändrades.

På bussen:
Allt var stort, svårt och diffust. Blandade ihop allt, kunde inte se klart eller skilja på sakerna. Trodde det var ett enda stort och svårt Val. Men jag inser nu att det där stora valet inte ens existerar. Långsamt framträder detaljerna och jag ser att det är helt olika saker. Och det är inte lika stort och svårt längre.
Det första är uppenbart, det är för att leva. Snudd på överleva.
Det andra ett oskrivet blad, en möjlighet.


Omdefinition ledord:     
Balans  Harmoni
               Balans med en vilja och en strävan. 
               Harmonisk rörelse och utveckling, . 
               Statisk jämvikt, stiltje.
                              

Och även mitt beslut.
I förrgår kapitulerade jag inför Ångesten. Lade mig ner och blottade strupen. Och Ångesten backade. 

Dagens tema är obeveklighet.
Känner en envis mål(o)medvetenhet. Kan inte påstå att jag har fler svar eller att jag vet var det här kommer att sluta, men det är något som driver mig att fortsätta.
Nyfikenhet?
Nej, det är något mer. Något obevekligt, betvingande, obönhörligt. Den som lever får se.

Fick mig ännu en mental käftfmäll idag när jag pratade m J2. Hur hittar hon alltid de rätta orden? Det var som ett blixtnedslag. Så att det ringde i öronen.

Det känns som att tärningen är kastad.

Gjorde en felbedömning och är inte säker på konsekvenserna än.. Men jag tror på ett tight samarbete mellan slump och öde, och i det här fallet litar jag på att ödet vill mig gott. Även om (eller kanske just på grund av att..?) jag gjorde en felbedömning angående B så inser jag mer och mer att intuitionen är en grym medspelare! Ska försöka lita mer på och följa magkänslan.

Mycket jobb som hopat sig nu. Stressnurr på g i huvudet igår natt. Har satt mig och ska ta itu m arbetsbördan, Berget. Det är inte kört än. Verkar som att jag behöver kniven mot strupen för att effektiviteten ska kicka in. Dumt.

Tänkte söka lite svar på botten av vinflaskan som L kom hem m idag.
Nu är vinet är slut och botten på vinflaskan var fullständigt stum. Inte blev jag full heller. Inte ens nästan. Det kanske är det som är problemet? Tänkte att ett spritdellirium kanske skulle ta ut förvirringen jag känner annars. Men det funkade visst inte. Ngn som har ngt bra förslag?

Dagens tema är vilja?
Vet inte var alla de här tankarna kommer ifrån. Eller jo, det vet jag, men jag förstår inte varför det kommer nu. Vem kan tala om för en vad man vill m sitt liv när man inte ens vet det själv? Vart är jag på väg och vems plan är det jag följer, ifall jag nu inte har någon egen? Hur tar man kontrollen över sitt liv och hur släpper man viljan fri? Hur följer man sitt hjärta när man vill flera saker samtidigt?

Plötsligt vill jag bara rymma från allt. Sticka och inte tala om för någon alls vart jag tar vägen. Försvinna så att bara jag vet var jag är, kanske inte ens det. Söka äventyr och farligheter. Hitta mitt eget liv och leva det fullt ut.
Leva, leva, leva!