emas

Är just hemkommen från säsongens första boxningspass. Ruskigt skönt. Jag tog i utav bara helvete och svettades som en liten gris (svettas de mycket..??) och ändå var jag sugen på löpbandet efteråt och tog en halvtimme där. När jag stod där och flåsade som bäst (och svettades som en hel grisfarm) så såg jag en av mina exjobbshandledare komma uppför trappan till gymet. Fast jag fattar inte vad han gör där, de har väl typ spånkade träningskort på gymet ute vid universitetet eller nåt? De kanske kollar att jag sköter mig? Min andra handledare addade mig på facebook förra veckan och kom på mig med att vara där idag på dan... Och han som var på gymet idag skickade ett mail lite senare och då visste han också att jag varit på fejjan - fast han är hemma på pappaledighet och inte ens har mig på facebook!! De har med andra ord även en hemlig sambandscentral. Och så måste de ju ha ett stort arkiv också, där de sparar alla superdupermegahemliga spiondokument om mig och mina exjobbssmitningar! Nu kollar de mig alltså på gymet med. Snart står de väl utanför sovrumsfönstret om nätterna och kollar så jag inte går och lägger mig. Faan, jag ORKAR faktiskt inte hålla på med exjobbet 24 timmar om dygnet! *gråter hysteriskt*

NÄÄÄÄÄH, jag skoja bara! Inte tror jag att de kollar mig heller! Doh!

Nu ska jag smita iväg och ta min efter-träning-prottechock.

(Jag ska bara dra ned persiennerna först så att inte mina handledare ser att jag lämnar datorn...)

Jag hade snorbråttom till boxningsträningen och trampade på som en idiot på min räsercykel, men någon måste ha kopplat ur turbon, för hur mycket jag än slet så stod jag nästan still. På något sätt reparerade sig i alla fall cykeln av sig självt under tiden jag tränade, för på hemvägen behövde jag knappt trampa alls. Underligt.

Och den där italienske stadsarkitekten som drog upp de första linjerna under Luleås ungdomsår borde väckas från de döda så man kunde tortera och skjuta honom. Vilken idiot drar så raka gator mellan två hamnar när man har sex månader vinter, varje år OCH 200 sekundmeter blåst varje DAG!??

Nu: Band of Brothers.

Hej DNs Kundtjänst!

Jag har ett problem. Jag har försökt starta en studentprenumeration sedan början av februari, men det går inte! Först försökte min mamma ge mig en prenumeration i födelsedagspresent. Jag fick ett presentkort och hon hade fått veta att prenumerationen skulle starta så fort jag uppgett mitt mecenatkortsnummer. Jag uppgav det, men hon fick inget inbetalningskort och jag fick ingen tidning. Jag kontaktade Er på kundtjänst, men det verkade inte finnas något ärende registrerat. Då försökte jag beställa en prenumeration själv på www.dn.se ("prenumerera" --> "bli prenumerant" --> "DN för studenter"). Jag gjorde min beställning och prenumerationen skulle börja gälla från den 1:a mars. Jag väntade och väntade, men fick varken något inbetalningskort eller någon tidning.

Jag har flera vänner som blivit halvt om halvt trakasserade av folk från DN som ringer och är ivriga att få kränga en prenumeration, men jag får inte köpa någon fast jag så gärna vill!

Snälla, goa, söta, rara DN, vad krävs för att ni ska skicka mig ett inbetalningskort för ett års studentprenumeration som jag kan få betala, så att jag börjar få hem tidningen i min tomma brevlåda?

Med många och väldigt vänliga hälsningar:

Ema Efternamn
Adressochgatunemmer##
### ## Luleå

(mecenatkortsnummer: #### #### #### ####)

Sant Fia, jag missade att skriva om mitt besök i Tväråbäck, hos familjen Ender! Det började med att jag såg Fias namn i en bok på bokat-hyllan på universitetsbiblioteket. Fia! Nog för att jag tänkt åka ut o säga hej oavsett, men då kom jag mig för att dra iväg första smset med avslöjandet om att jag var i stan.
Strax efter lunch på tisdagen hoppade jag i bilen och började köra. Men det pågick någon sorts vägarbeten på vägen ut mot Vännäs, så det var omledningar med orange skyltar. Lydigt följde jag skyltarna, allt längre ut i skogen. Det blev glesare och glesare mellan skyltarna och jag körde och körde och körde. Och körde. Jag funderade på vilket fantastiskt roligt practical joke det skulle vara att slänga upp lite orange skyltar o ha folk att köra miltals ut i skogen och sedan låta dem bli stående mitt på en åker. Gotcha! Jag började misstänka att det var precis vad jag råkat ut för. Jag vet inte hur länge jag snurrade runt på de där småvägarna (var på väg att vända flera gånger om, men så kom en ny skylt, precis när jag började leta efter en bra plats att göra ett lappkast på) innan jag ÄNTLIGEN kom fram till Vännäs. När jag kom in hos Fia fick jag veta att den där omledningen är på grund av att de stängt av halva vägbanan på en bro just innan Vännäs, men att det går att köra där ändå.. Tack för det televerket!! Nåja, jag fick ju se lite fin natur *mantra: tänka positivt, tänka positivt*
Tjohoo vad mysigt att få träffa gammvänner! Gammal är äldst så att säga. Promenad med dogsen, ostmackor, hämta barn på dagis, baka äppelkaka och ligga och snacka i soffan med hundar och barn klättrande överallt. Jag tror fortfarande på min idé om att tvångsförflytta alla mina älsklingar till ett avskilt ställe, sätta upp en massa spänningssatt taggtråd runt området och leva lyckligt kollektivliv med dem man tycker om. Ingen skulle någonsin få lämna området! Vad sa du, diktatoriskt? Skulle de inte gilla att få bo där med mig kanske? Tycker man om någon så gör man! (..passus...)
När det var dags att köra tillbaka mot Umeå gav jag fan i de orange skyltarna och fick stå ett par minuter vid ett rödljus på den där bron, men sen var det raka vägen in till stan. Den vägen måste varit halva sverige kortare, minst!

Igår råkade jag faktiskt ut för ett practical joke. Satt i datasalen på skolan och skulle logga in. Men det ville sig inte. Dessutom kändes det inte riktigt som det skulle i fingrarna när jag skrev in lösenordet. Kanske för att jag använt det så lite det senaste halvåret, tänkte jag. Och fortsatte försöka.
...tills jag tittade lite närmare på tangentbordet. Vasaatan!? G och H har ju bytt plats! Och inte ens skickat in till adressändring.                                      

Jag pillrade loss tangenterna och la tillbaka dem på rätt plats. Japp. Nu kändes det mycket bättre i fingrarna, och så var jag inloggad. Var tvungen att fnissa lite för mig själv. Precis det där hade jag tänkt göra på chefens tangentbord innan jag drog iväg från Gällivare. Hehe, det hade varit ett kul sista hejdå. Och lämpligt att inte vara på plats när han upptäcker det, för han kan vara lite het. Nu blev det dock inte så. Jag hade så fullt upp med att avsluta och packa och säga hejdå, så det buset får jag spara till nästa gång.

Ska strax iväg på Boxing på Helex. Fantastiskt kul att ha kommit igång med träningen igen:)

Skållande sol hela dagen, men jag har hållit mig inomhus för att inte blåsorna ska komma tillbaka. Justja, jag berättade kanske inte det. Firade midsommarafton på villan i Vasa. På lördag morgon trodde jag att jag fått ett monstermyggbett igen, för lillfingret var svullet och det stack och kliade i det. På söndag förmiddag upptäckte vi att båda två hade röda utslag på händerna. framåt middagstid började det utvecklas små blåsor. De små blåsorna växte och smälte ihop och när jag satte mig på tåget för att åka hem på eftermiddagen så hade T en gigantisk blåsa på handryggen och jag hade en blåsa på lillfingret. Fast efter ett tag såg det mer ut som att jag hade ett lillfinger på blåsan. Vi satt och jämförde våra blessyrer och funderade på var faan det kunde komma ifrån. Det enda vi kunde komma på som vi båda gjort var att pressa 25 lime till välkostdrinkarna på eftermiddagen när gästerna kom till midsommarfirandet.

På måndag morgon gick jag till läkaren med mitt syfilisfinger. Han tittade storögt på blåsan och utbrast: "Jag har aldrig sett något liknande!"
Sen drog han fram ngn broschyr med olika typer av utslag och blåsor, bläddrade ett tag och undrade sedan ifall jag varit och tafsat på någon jättebjörnloka eller vad det nu hette. Det hade jag inte. Då började han googla. Det där hade jag kunnat göra själv i stället för att betala en läkare, tänkte jag för mig själv. Han var inte ens särskilt bra på att googla!
Han verkade inte bli så mycket klokare på googlandet och lyfte luren för att ringa en hudspecialist. Sent omsider fick jag diagnosen "fototoxisk reaktion". Det betyder: "någonting i eller på limen tillsammans med solljusets UV-strålning har gett mig blåsor på händerna". Jag fick en stark kortisonkräm att smörja på morgon och kväll och sen åkte jag tillbaka till jobbet. Jag har varit GRYMT sugen på att punktera den största blåsan på lilfingret bara för att det sprängt så vansinnigt, men lyckades hålla mig. Dumt att få ett öppet sår när man går runt på bygget o är skitig hela dagarna.

T är kvar i Vasa och av den finska doktorn fick han samma behandling som om det varit en brännskada. Läkaren där tyckte att symptomen vad desamma och därför blev också behandlingen densamma. "Vi kan ju tävla om resultatet!" hade han sagt när T berättade att jag minsann fått kortison! Mina blåsor har skrumpnat ihop och ser ut som små russin idag. Väldigt sexigt! 

Ikväll ska jag fråga T hur sexig han blivit av brännskadebehandlingen.


 

Halkade in på någon Fröken Sverige-blogg. Läste inlägget och läste kommentarerna och nu är jag så SATANS FÖRBANNAD!

"Bröst är äckliga, jag vill inte se dem!"  Titta inte då!
"Jag skulle tycka det var obehagligt att visa brösten!" Du är inte förbjuden att behålla överdelen på.
"Pervon som stirrar och fjortisar som får stånd" Jamen herregud! Man behöver inte ta av överdelen för att få den effekten! Jämför även: "Tjejer borde inte få ha på sig korta kjolar/vara ute på kvällen för de kan fresta killar att våldta". Jamen FRESTA UPP I RÖVEN!!  Sen var det någon som tyckte det var sexistiskt att ta bort överdelstvånget.. Huh!!? Vad har du läst för feministteorier..? 
 
Men allra mest förbannad är jag över att det finns så jävla många KORKADE BRUDAR!!!!!!!!! *slår sönder skrivbordet och sliter mitt hår i förtvivlan*

Jag säger såhär: Det handlar inte om att man ska Vara lika (alla är vi olika!), men man ska Behandlas lika! GODDAMNIT!!

Har avverkat sommarens första vecka på jobbet. Trodde jag skulle dö. Gick ut hårt med noll timmars sömn mellan söndag och måndag och det satte tonen för hela veckan. Det finns helt enkelt inte tid för att hämta in ett sånt minus på sömnkonot under en vecka i Aitik! Kom hem igår kväll och sov femton timmar. Nu börjar jag känna mig som människa igen.
Har bara legat i sängen hela dagen och läst Forskning & Framsteg. Och väntat på att T ska komma hem. Lite uttråkad, men det var nog ungefär vad jag behövde.

Fattar inte vart tiden försvann!! Det var ju nyss mars! Det är inte ens en vecka kvar till tenta. Herregud...
Slog på datorn för att betala räkningar.. Känns inte som någon bra början på dagen (200 kr kvar på kontot.. Tur att inbetalningen frånT kommer!), men har man gjort det direkt så känns det lite som att man gjort bort det värsta. Att man sedan fastnar på tusen och en blogg och tiden rinner iväg ännu mer för en är ju en annan sak....